Snö och snuva

Frida har åkt på en förkylning och är hemma från skolan sedan igår. Ingen feber, men lite för krasslig och trött för att kunna vara i skolan. Men hon är galen i snö, flickebarnet, så både igår och idag har hon tiggt sig till att få vara ute i trädgården en stund för att leka. Trots minusgrader och fin pudersnö har hon lyckats göra en liten snögubbe och en ”snöborg”. I miniversion visserligen, men ändå. Fast tårarna trillade i förmiddags när Mocca hade kraschat rakt in i snöborgen. Ack ja, hundar och snö – då är det bara full rulle som gäller. Inte helt lätt att skydda sina ”byggprojekt” från vildbasarna.

Tog med mig tennisbollar och ett par Questdummisar på promenaden idag och lät hundarna få några markeringar var. Det behövs inga långa kast, allt som hivas iväg försvinner ju i snön och sen får vovvarna jobba med näsorna, även om de har markerat bra. Efter ett par bollar insåg Mocca att hon skulle lita på sin minnesbild och ligga kvar tight och fortsätta söka, även om det var dålig eller noll vittring för till sist hittade hon ju bollen. Jag behövde inte stötta med pipan, utan peppade bara lite då och då med rösten för att hålla intensiteten uppe. Perfekt närsöksträning!

Questdummisarna är ju invittrade med vapenfett och doftar lite speciellt, vilket kan vara en fördel om de försvinner i snön. Särskilt för Musse som inte är lika sugen på att leta bollar som Mocca. Kombinationen snö + leta dummy gillar hon dock skarpt så idag jobbade även hon med fullt tryck och var riktigt duktig. Skoj!

Funderar på att beställa en speciell sorts dummy som sägs vara bra när det är snö. Om det är vaxduk eller något annat material, det minns jag inte. Men poängen är att snön inte ska fastna som på vanliga tygdummisar. Musse i synnerhet har lite sämre grepp när snön fastnar på dummyn så jag ska i alla fall testa om det funkar bättre med ”vaxduksvarianten”.

Finalen

Kicki som hade kameran med sig på Gyllene Anden igår skickade över lite bilder, bl.a. från finalen. Just då skymtade faktiskt solen fram bakom molnen så ljuset blev riktigt fint. På de två första bilderna syns bl.a. finaldeltagarna Agneta/Kiwi, Åsa/Mocca, Anita/Maggie och Katarina/Alliz. På sista bilden drar Mocca iväg rakt ut i den vattensjuka delen av strandängen (det stänkte vatten efter apporterna som kastades därute, det var bara att hålla tummarna att de hamnade ovanför vattenytan!…) och hämtar sin sjätte och sista apport, den som senare visade sig vara vinnarapporten. Kul att få med just den på bild! Tack Kicki för lånet!

Kan återigen konstatera att muppfaktorn är skyhög när jag ”kör hund”. Gud så jag ser ut! Tur för mig att det inte krävs en tweedmundering för att vinna hundtävlingar. Väldigt stiliga är de hur som helst, mina kamrater i sina gröna och bruna kläder. För att inte tala om strumporna. De ÄR ursnygga, Anita, jag håller helt med!

Några bilder från igår

Lovisa hängde med mig i helgen och var fotograf under gårdagen. Tyvärr var vädret mulet och trist och hon stod lite långt ifrån, tillsammans med publiken, så skärpan blev lite risig. Men för den som vill se vad vi ägnade oss åt igår finns lite bilder här nedan.

Deltagarna i tävlingen ”mest välklädda”, alternativt ”snyggaste tweedmunderingen”: Agnetha, Kian och Anita.

Några bilder från tävlingen följer här, mest på mig och Mocca men fotografen tillhör ju familjen…. För muspekaren över bilden så syns bildtexten.

Bilderna visar med önskvärd tydlighet att om det var något pris jag INTE konkurrerade om, så var det priset om ”mest välklädda”, haha!

Vilken helg!

Oj, vad roligt vi har haft i helgen! Igår eftermiddag samlades vi hos Katarina för att förbereda lördagskvällens överraskning: blindprovning av whisky. Sju burkar med whiskyprover överlämnades till Jörgen på Storsten av fem sjungande G2:or med glitter i hår: ”Glen…. över sjö och strand. Jörgen i fjärran. Dömer med varsam hand…” Så mycket längre kom vi inte i rimmandet, men Jörgen verkade så nöjd, så nöjd.

The Glen Girls återvände till Katarinas fina gäststuga, åt smaskig viltskavsgryta (tack Kicki!) med tillbehör och drack supergott vin. Sen badade vi vedeldad badtunna i kylan – ljuvligt! Och avslutade med att pynta nedervåningen i huset inför Anden nästa dag. Vi gjorde bl.a. i ordning ett ”Judges Corner” till Jörgen. Tjusigt så det förslår!

Tävlingen, i form av ett Mock Trial,  gick på en stubbåker med insådd vall. 14 hundar till start. Först en grundomgång där alla fick 2+1 apport var. Sedan gick 7 hundar vidare till nästa omgång och alla fick 2 apporter var. Apporterna blev längre och svårare denna gång, bl.a. över ett djupt och ganska brett vattenfyllt dike med mycket vass och annan vegetation runt omkring. Slutligen gick 4 hundar till final där de fick varsin utslagsgivande apport på den blöta, tuviga strandängen som vi förflyttat oss till.

Mocca gick genom hela tävlingen utan någon belastning, spikade alla sina 6 markeringar och jobbade hur fint som helst hela dagen. Så vi vann faktiskt! Jätteskoj!

Efter tävlingen blev det prisutdelning vid stugan, korvgrillning och en stunds mys inne vid kakelugnen. Skönt att värma kalla fötter och sitta ner en stund.

Nu är både matte och vovve trötta, men snart väntar god middag med lamm och rostade grönsaker i ugn. Ett gott rött vin därtill, förstås. Mums!

Tack alla för en fantastiskt trevlig dag! Och tack alla ”Glen Girls” för en otroligt rolig helg! Det här får vi göra om, eller hur?

Skottapporter i skogen

Rätt fint väder idag, faktiskt: mest sol, men lite kylig vind och någon enstaka snöflinga som trillade ner. Kände mig betydligt piggare av ljuset och åkte en sväng med hundarna för att komma iväg lite från stan. Ska man skjuta skottapporter, som jag hade planerat, då kan man inte vara nära tätbebyggelse.

En bit söder om stan gick vi in i skogen. Hittade ett par gläntor med bergknallar där jag kunde skjuta från stigen, över knallarna och rakt in i skogen, så att apporterna gick iväg synligt men landade dolt. Lite halvklurigt, men inte toksvårt. Nyttigt för hundarna att jobba med avståndsbedömningen eftersom underlaget var lite varierande. Musse fick också hämta några. Knallar gör hon inte längre, men hon är för otränad och för arbetssugen för att kunna hålla tyst. Det spelar ingen roll, hon fick hämta några ändå, bara för att ha lite skoj. Mocca var däremot tyst och stadig som berget. Hon spikade även knepiga apporter som gick rätt långt. Är jättenöjd med hennes arbete!

I helgen blir det fullt upp med Gyllene Anden och en del annat så det blir inget bloggande förrän tidigast på söndag kväll. Önskar alla vänner en riktigt bra helg!

Snön är på väg…

Färsk prognos från SMHI:

”NÄSTA VECKA KOMMER VINTERN TILL HELA LANDET. Det milda vädret börjar vi se slutet på nu. Under veckoslutet sker en övergång till kallare väder och en bit in i nästa vecka väntas betydligt kallare väder med flera minusgrader långt ner över Sydsverige. Var och hur mycket snö det blir är ännu svårbedömt men risken för ymnigt snöfall finns längs ostkusten, d v s snökaos. Hur som helst, eftersom det ser ut att bli en lång period med kallt väder är sannolikheten för en vit jul i nästan hela landet större än normalt.”

Oj vad trevligt om det blir en vit jul! Härligt för både två- och fyrbeningar att få vara ute i snön. Liiite bökigare att träna hund blir det ju förstås, men ett träningsuppehåll under helgerna kan å andra sidan inte skada, snarare tvärtom. Och bra motion lär vi ju få i alla fall, om vi ska pulsa runt i snön på promenaderna.

Sen hoppas jag iofs att det inte blir snö just på söndag, med tanke på Gyllene Anden….

Novemberväder

- Ja, men det är ju typiskt novemberväder, råkade jag säga häromdagen när vi som vanligt ondgjorde oss över det gråmulna, blöta skitvädret utanför fönstren.

- Vadå november? Det är ju december!

Äh, ja just det. December är det ju. Och jul om ett par veckor. Usch, jag känner mig mest stressad när jag tänker på allt som behöver fixas innan helgerna! Så jag förtränger det så gott det går, tränar hund och lever för dagen. Ja, för en dag i taget i alla fall.

Som idag till exempel. G2:orna träffades för sedvanlig onsdagsträning hos Katarina. Idag körde vi bl.a. markeringar, med och utan terrängbyten. Alla hundarna var riktigt duktiga. Vår regelbundna träning under hösten har verkligen varit bra och vi har bestämt att vi ska fortsätta träffas och träna en gång i veckan även nästa år. Jätteskoj!

Till helgen går Thorsvis Gyllene And av stapeln. Jag och Mocca ska förstås vara med, liksom fem av kullsyskonen. Våra juveler är visserligen yngst av de deltagande hundarna, men vi ger oss inte i första taget! Bäva månde alla Thorsvianer, för G2:orna kommer att kämpa, ända in på mållinjen!

Sprutat o klart

Till sist kom vi iväg och fick vår ”grisspruta” som barnen kallar den, vaccinet mot svininfluensan. Att köa timsvis, ofta utomhus, för att komma fram och få höra att vaccinet tagit slut, det har inte lockat speciellt så vi har bidat vår tid. När så landstinget (äntligen!) erbjöd barnfamiljer att vaccinera sig tillsammans, och inomhus dessutom, gjorde vi slag i saken. Erbjudandet gällde igår och idag och vi kom inte iväg förrän i eftermiddags, någon timme innan de stängde. Inte helt optimalt, men vi hann inte ta oss iväg tidigare.

Döm om vår förvåning när det är NOLL kö, trots ständig trafik av människor. En otroligt vältrimmad organisation: ett tiotal vaccinatörer sitter utspridda i en skolsal, en person står i dörren och ropar upp nummer allt eftersom någon av vaccinatörerna blir ledig. Vi hann knappt fylla i hälsoblanketterna och ta en nummerlapp förrän det var vår tur. Vilken höjdare! Vi gav förstås välförtjänt beröm till personalen och sa att det här har ni organiserat riktigt bra!

Det bästa av allt var kanske att barnen som var toknervösa i förväg (särskilt Frida som grät en skvätt när det var dags), efteråt kunde konstatera att det ju faktiskt inte gjorde särskilt ont alls. Ett toppenbra minne inför framtida sprutor! Återstår att se om vi klarar oss från biverkningar, vi kanske ligger däckade imorgon allihop! Nåja, den dagen den sorgen.

Vovvarna fick en rejäl runda på förmiddagen. Jag körde lite minnesmarkeringar med båda och långa linjetag med Mocca, plus att de fick ”tokapportera” några dummisar. Det senare gör jag mest för Musses skull, hon blir så i gasen när hon får ge järnet på några dummisar. Jättebra motion för henne och samtidigt så härligt att se hennes glädje när hon får apportera något annat än bollar. Mocca blir ofta lite extra sprallig av att se på när Musse drar iväg så när jag sen hivar iväg en dummy till henne, utan krav på stadga eller andra nyttigheter, då springer hon så snabbt att man tror hon ska lämna kvar pälsen på platsen. Haha!

Kluriga markeringar

Idag susade jag och Lovisa till Wij med Mocca och Speys. Delar av fam Norrbloms flock (Speys, Guinness, Carron och Mondi) återbördades till Anita. Hundarnas glädje över att få träffa kennelmatte igen gick inte att ta miste på. Borta är visserligen bra, men hemma är ju alltid bäst, såklart.

Sen blev det markeringsträning för G2-orna. Först fick alla varsin dubbelmarkering, sen byggde vi ut samma övning till en trippel. Därefter bytte vi område och körde dubbelmarkering på linje, där den bakersta apporten landade en bit ner i ett f.d. grustag. Sen flyttade vi oss igen och avslutade med enkel- och dubbelmarkeringar där hundarna skulle ta sig över ett liggande träd på väg till apporterna (dubbletterna låg på linje). Jättebra träning!

Är särskilt nöjd med att Mocca spikade sin trippel. Det var full sula ut och lika snabbt tillbaka på varje skick. Jättekul! När hon hade tagit in den sist kastade apporten så låg det alltså två kvar. Jag vände upp, såg att hon tittade till på den som kastats som nr 2, men sen låste hon blicken på den först kastade och jag skickade direkt. Hon spikade den. Nr 2 gick lika bra. Hon låste blicken så fort jag vände upp åt rätt håll. Jätteskoj att se hur hon tittade till på båda innan skicket och liksom noterade: Ok, där ligger tvåan och där ligger trean. Jag vet var de finns matte, nu kan du skicka.

Hon hade som vanligt näsan med när hon gick iväg och på dubbeln som låg på linje plockade hon den närmaste apporten först, även om den bortesta kastades sist. Precis när hon lyfte upp apporten så sneglade hon utåt, för att memorera området, innan hon snabbt sprang tillbaka och lämnade av. Just det arbetssättet är väldigt typiskt för Mocca, hon jobbar i princip alltid inifrån och ut. Peggy W noterade det när jag tränade för henne i somras. Hon sa då att bland jaktlabbar är det nästan så att 90 % drar rakt ut och börjar plocka in apporterna längst ut först (då får man ha koll så det inte blir apportbyte på vägen tillbaka….). Därefter jobbar de sig närmare och närmare föraren och tar alltså  de närmaste apporterna sist (om man ska generalisera). Medan Mocca tillhör den andra typen, de som har näsan påkopplade från början och inte har fullt så hög retning på kasten. De jobbar tvärtom: inifrån och ut och tar de närmaste apporterna först. Där får man träna tvärtom: lära hunden att ta för sig och jobba även långt ut i området.

Tack alla för en trevlig träning. Vi ses på onsdag!

Sista kvällen med gänget

Speys och Lovisa gosade en stund i bian ikväll, det gäller att passa på för imorgon bär det iväg till Wij för återlämning till matte Anita. Goa,  glada, härliga Speys. Vi kommer att sakna dig, du får så gärna komma tillbaka!