Viltspår

Idag har båda hundarna fått gå varsitt viltspår. Skoj! Jag följde Märtas råd och lät Musses spår ligga ca 3 timmar. Det blev något kortare än jag hade tänkt eftersom vi var på ett hygge och jag hade Frida som medhjälpare (rätt knölig terräng för en 7-åring med korta ben), men drygt 150 m blev det nog. Att det var nästan tre år sedan hon spårade märktes inte: hon gick som en bandvagn genom terrängen, med mig som släpankare därbak. Gud vilket tempo! Hon höll på att dra mina armar ur led. Det tog bara några minuter så var hon framme vid klöven, trots ett par vinklar och ett bloduppehåll. Men näsan hade hon med sig, trots farten. Vid varje vinkel och vid bloduppehållet stannade hon upp och ringade lite lätt, fick upp vittringen och satte upp farten igen. Ja, jag säger då det. Vilken spårhund! Nästa gång blir det ett betydligt svårare spår, med mindre blod och längre liggtid. Ska bli intressant att se hur det påverkar tempot.

Mocca fick ett litet valpspår, ca 25 meter långt, sedan en mjuk böj och ytterligare 20-25 meter till klöven. Hon satt uppbunden och såg när jag la ut spåret fram till böjen, där försvann jag ur sikte så hon såg inte spårslutet. Spåret fick ligga i 20-25 minuter medan jag gick en kort promenad med vovvarna.

Mocca-bus skötte sig utmärkt när hon skulle gå spåret. Jag visade på uppsparket och hon tog spåret spontant och direkt och började spåra i ett alldeles lagom tempo, helt utan stress. Skönt till omväxling… Ett par gånger blev hon lite villrådig, satte sig ner, gnällde och tittade på mig, men jag stod tyst och väntade. Tog ett pyttekliv framåt när hon inte gjorde någon ansats att röra sig. Då började hon spåra igen, grejade böjen utan problem, och gick som en klocka rakt på klöven. Skoj! Hon såg lite fundersam ut – vad sjutton gör klöven här, mitt ute i skogen? Men när jag tog snöret i handen och drog klöven med mig ville hon väldigt gärna bära den.

Jag tog några bilder från Moccas spårande. Däremot hade jag inte en chans att hinna med att fota Musse, hade all möda i världen att hålla mig på benen när hon drog iväg!

Liten vovve väntar på att få spåra. Uppsparket luktar spännande. Bra näsarbete. Hm, nu blev det svårt (svajar lite åt vänster, sedan höger). Får upp vittringen igen och sätter fart (notera snitseln i bakgrunden). Följer böjen och går rakt på klöven. Nosar lite fundersamt, men lyfter upp den. Släpper den igen så jag drar den med mig i snöret, då blev den jättekul! Fast det var ett sjå att försöka fota henne med klöven i munnen, en halvdassig bild fick jag till sist.

Liten blir stor

Var iväg och köpte (Uppsalas enda?) klöv hos Brukshundcenter idag, en vildsvinsklöv. Det fanns inget annat att uppbringa, men det går säkert bra. Imorgon ska jag lägga spår till vovvarna. Skoj! Musse som en gång i världen tränades för ökl får ett spår på kanske 200 m som har legat några timmar, med bloduppehåll och ett par vinklar. Mocca får ett plättlätt valpspår, ca 25 m, som hon ser när jag lägger. (Har rådgjort med expertisen, d.v.s. Märta, så jag hoppas det ska gå bra!)

När jag ändå var hos BC passade jag på att väga vovvarna. Musse har faktiskt lättat något kg sedan förra vägningen i början av juli. Dagens matchvikt är 30,4 kg och hon har dessutom fått lite mer muskler. Hon ser riktigt fin ut tycker jag (som inte alls är jävig ).

Mocca vägde in på 19.9 kg! Häpp! Vad hon växer den hunden! Hon har ökat drygt 5 kg sedan i början av juli. Men hon är faktiskt inte för tjock, däremot hög och med kraftig benstomme. Bakstället har blivit riktigt kraftigt, liksom bröstkorgen. Och så har hon ju en del muskler eftersom hon rör sig så mycket. Att hon börjar bli hög syns tydligt när hon står bredvid Musse.

Vi tog en sväng i skogen på em och plockade lite svamp. Hundarna for runt som tossingar och hade hur kul som helst. Lovisa agerade fotograf och förevigade några stiliga svampar.

På kvällen tog Musse och jag en cykeltur ner till sjön så hon fick träna kondisen. Sedan gick jag en sväng till Gipen med MOcca och tränade lite fotgående, stadga, avlämningar osv. Lite knepigare att behålla fokus jämfört med hemma i trädgården, men som vanligt är hon jätteduktig när vi tränar. Börjar också lägga in korta fotgående/följsamhetspass längs med vägen när vi går, och hon blir allt duktigare på att falla in vid sidan. En härlig liten tjej!

Avslutningsvis skickar vi ett BAMSEGRATTIS till kennelmamma Anita som grejade en etta med Speys på hennes premiärstart i ökl idag! Och som grädde på moset fixade hon en etta i ekl med Guinness!!

Mamma du är BÄST!, hälsar Mocca!

Shopping

Idag har hundarna fått åka bil en hel del medan jag har susat från den ena affären till nästa. Var på jakt efter bra kängor, men hittade inga i rätt storlek. Beställde dock ett par som verkar bra så med lite tur håller jag mig torr och varm om fötterna i höst och vinter. Ett av mina stopp var på Granngården där jag köpte nytt koppel och halsband till Mocca som har börjat växa ur det första. Tänk vad fort det går! Slog även till på reflexband som ska sättas på kopplen. Insåg häromkvällen att det plötsligt blivit höst – det hann bli mörkt innan vi var tillbaka. Hittade också en Biabädd-kopia, ett par hundralappar billigare än originalet, så nu har vovvarna varsin skön säng. Ack ja, det är inte billigt att shoppa till vovvarna, men det är minst lika skoj som att handla till barnen.

Trevlig helg alla som tittar in!

Fyspass på åsen

Tog en lunchpromenad med hundarna på Sunnerstaåsen idag. De sprang glatt uppåt och nedåt och kors och tvärs i de brantaste backarna medan jag flåsande segade mig uppåt. Fy vilken dålig kondis jag har! Jag får nog se till att åka dit lite oftare. Väl uppe på åsen, med fin utsikt över Fyrisåns delta, knäppte jag några bilder och lyckades få ett stiligt porträtt av båda. Men sedan började de röja som tokar, strax ovanför slalombacken. (Jodå, vi har en slalombacke i Uppsala, tro’t den som vill! Musse ser ut som Baskerwille’s hund när hon visar hela garnityret. Att hon är världens snällaste vovve kan man inte tro. Och att det är mjukisen Mocca som är mest ”på” i lekarna, det kanske inte heller framgår. Men faktum är att Musse får jobba hårt för att försvara sig mot attackerna.

Uppåt och nedåt på stigarna på åsen.

Först ett fint porträtt, sedan fullt ös!

Will to please

Tillfälle 2 på kontakt och vardagslydnadskursen idag. Mocca var lugnare än förra gången och skötte sig hur bra som helst. Kontaktövningar, sitt, ligg, stanna kvar, inkallning och början till fotgående övade vi på idag. Det var lätt som en plätt för Mocca bus, men så har hon ju en utpräglad ”will to please” den flickan och lär sig saker snabbt som ögat. Vi behövde inte jobba så länge med varje moment så vi tog lite gos- och vilopauser då och då på gräsmattan istället medan de andra tränade. Att ligga på sidan och vila medan andra hundar tränar alldeles intill blev en nyttig övning i sig!

I veckan som kommer ska jag försöka hinna med något träningspass i Stadsparken för miljöträningens skull. Och avsluta med lite passivitet vid Svandammen. Mycket nyttigt för min fågeltokiga vovve!

Och apropå fåglar så har jag nyss lagt vilt på upptining. Ska lägga ett sök åt Musse imorgon så hon får jobba ur sig lite energi och ha kul en stund. I helgen blir det kanske lite viltspår till omväxling, om vädret blir ok.

Time out

Jag har just bestämt att ta en liten time out med Musses jaktträning. Till att börja med i ett par veckor, då ska jag träna hos Peggy Westerlund och det blir en bra avstämning av dagsformen. Har hon fortfarande svårt att koncentrera sig, gnäller och/eller verkar stressad så blir det ytterligare ett par veckors time out.

Vi var på dirigeringskurs hos Helena Lindström idag och precis som i söndags var hon stressad, pep och hade jättesvårt att gå fot. Hos Helena brukar hon vara cool, tyst och jobba jättebra, men inte idag. Hon gick fint på några riktigt långa linjetag och kom in bra med alla apporter, vilket var skoj. Men hon tog vare sig stoppsignal eller dirigering, något hon annars är jätteduktig på numera. Så det märks att hon inte är i form och har tankarna på annat.

Jag har pratat med div. hundfolk och insett att jag nog tänker rätt. Musse har insett att valpen kommer att stanna, att det inte funkar att ignorera och försöka ”tänka bort” henne längre. Det, och att jag ägnar så mycket tid åt en annan hund, får henne att deppa ihop. Ungefär som ett barn som får ett småsyskon och blir avundsjuk. Det går ju över med tiden, men vi lägger apportering och dirigering på is ett par veckor. Ska istället köra en del viltsök som hon älskar och är så motiverad inför. Där behöver jag vare sig stötta eller korrigera, hon jobbar väldigt självständigt, vilket nog blir perfekt just nu. Och så ska vi försöka gå lite promenader med hundkompisar så hon får leka av sig ordentligt, utan Mocca i släptåg. Lillpinglan får busa med Musse vid andra tillfällen, och med lite mindre hundar.

Vår nya ”tuffa” linje inomhus när det gäller bus och att knycka tuggben är väl inte 100 % konsekvent, men funkar ändå rätt bra. Eftersom Mocca är så lyhörd och mjuk tar hon tillsägelser tämligen omgående och slutar när vi säger till henne. För Musses del blir det betydligt lugnare och dessutom tror jag hon mår psykiskt bra av att se att jag går in och styr upp lilla damens tokerier. Försöker istället ägna lite mer tid åt att leka själv med Mocca så hon får utlopp för sin energi. Och så tränar vi ju förstås en del. Imorgon är det dags för tillfälle 2 på kontakt och vardagslydnadskursen. Kan inte påstå att jag har hunnit träna så flitigt sedan sist, men å andra sidan är Mocca så otroligt lättlärd att jag inte behöver nöta övningarna varje dag. Några träningspass i veckan och lite vardagslydnad däremellan känns just nu rätt lagom.

Ny strategi

Idag har jag bestämt mig för att pröva en ny strategi för att få tillbaka min arbetsglada och följsamma vovve. Efter att ha lagt pannan i djupa (-re) veck och konfererat med Märta (som berättade att Frans också deppade ihop i våras, när Jim var ungefär lika gammal som Mocca), kom jag fram till att vad Musse nog behöver allra mest är mer Mocca-fri tid med mig. Och hjälp att freda sina tuggben och sig själv inomhus. Mocca har inga hämningar alls i den vägen och Musse är toksnäll och kan inte säga ifrån ordentligt. Jag är övertygad om att hon har fått en mental härdsmälta, just nu är livet trist och jobbigt, inte ens hennes älskade apportering är skoj. Missnöjet måste ju pysa ut någonstans och viljan att samarbeta och jobba flög sin kos samtidigt som livsledan kröp in i hjärnvindlingarna.

Så idag börjar vi vårt nya liv. Musse och jag ska med gemensamma krafter se till att hålla Mocca på mattan (nästan bokstavligt inomhus och Lovisa ställer upp som Mocca-rastare en gång per dag så att Musse och jag får mer tid tillsammans. Vi ska börja gå rejäla långpromenader igen, det har jag också längtat efter, det får jag erkänna!

To be continued…..

Vattendirigering

Idag var Musse och jag på vattendirigeringskurs med Helena och Mixa i Haninge. Kursen hölls i regi av GRK Stockholm. En härlig dag! Solen strålade, omgivningarna var jättefina och deltagarna trevliga. Lisa Falck, vår instruktör, hade många bra träningstips.

Även om Musse gjorde en hel del bra grejer så uppvisade hon en hel provkarta på ”visa fingret till matte”-beteenden. Hon var dålig på att lyssna på stoppsignaler, smågnällde konstant i början, kom inte rakt tillbaka med dummyn utan gick sina egna vägar, droppade dummyn för att skaka sig osv. Framför allt tyckte jag inte hon var så följsam och lyhörd som jag har vant mig vid det senaste halvåret, det känns urtrist. Jag grubblar på varför hon beter sig så här och den enda förklaringen jag kan komma på är att det hänger ihop med Mocca, eftersom hennes egensinnighet går igen i lite av varje just nu, även till vardags kan hon vara osedvanligt tjurskallig och skita i att lyssna. Rannsakar jag mig själv så är det bara att krypa till korset och inse att jag nog har släppt efter lite för mycket p.g.a. att jag har ägnat en hel del tid åt Mocca. Men nu får det bli lite tuffa tag igen, ”tummen i ögat” tills vi är överens om vem av oss som bestämmer.

Fullmatat

Idag har aktiviteterna har avlöst varandra. Inledde med att åka till sjön med Helena och Mixa. Vi gjorde i ordning ett målområde på land, ca 50 meter från stranden. Sedan fikade vi och diskuterade träningsupplägget. Hundarna fick en stunds nyttig passivitet vid vattnet. Vi fortsatte med enkelmarkering + efterföljande dirigering på vatten, ca 60-70 meter skulle jag tro. Båda hundarna jobbade bra, vi hade förberett så de skulle ha hjälp av vinden när de gick ut och få vittring på apporterna. Funkade perfekt. Musse hade som vanligt svårt att ta samma väg tillbaka, hon vill alltid upp på land så snabbt som möjligt. Vi får se om jag lyckas få ordning på det så småningom, men för övrigt jobbade hon riktigt bra, bl.a. var alla avlämningar ok idag. På den sista vattendirigeringen gick hon rejält långt, ca 80-90 meter, innan hon tog vind och vek 90 grader och spikade apporten. Snyggt! Som avslutning fick hundarna plocka in dummisarna på land. Det var inga som helst problem.

Har även hunnit veckohandla, köpa diverse hundpryttlar, gå en skogspromenad med hundarna och plocka svamp (idag var korgen med!) som jag sedan har rensat och förvällt så jag känner mig nästan lite nyttig. På kvällskvisten körde jag ett litet träningpass med Mocca i trädgården: kontakt, sitt, ligg, stå, sitt/stanna kvar och fotgående. Det gick riktigt bra, hon har verkligen massor av ”will to please”, den lilla damen.

Efter lydnadsmomenten gick jag över till stadgeträning. Lät henne sitta kvar medan jag gick runt henne och bollade med en boll – gick hur bra som helst. Testade sedan att slänga bollen några gånger medan hon satt framför mig. Förutom första gången satt hon spikad i gräsmattan, jag kunde till och med slänga bollen snett förbi och bakom henne. Härligt! Hon fick hämta bollen några gånger och vi körde lite avlämningsträning. Hon blir allt duktigare på att hålla kvar bollen i munnen, och börjar t.o.m. bjuda den till mig. Jättekul!

Vi avslutade med en liten dummy och körde ungefär som med bollen: först bara stadga medan jag hämtade. Sedan stadga + att hon fick hämta några gånger och så tränade vi lite avlämningar ungefär som med bollen. Det gick jättefint det med så jag känner mig helnöjd med dagens träningspass!

Imorgon ska jag och Helena iväg till Haninge på vattendirigeringskurs i regi av GRK Stockholm. En heldag, vi är inte hemma förrän sent på kvällen. Bara att hålla tummarna att vi får bra väder! Mocca får hålla ställningarna på hemmaplan med familjen, det blir nyttigt för henne att vara utan Musse en dag. Och skönt för Musse-hund att slippa Pirayan några timmar.

Jobb dygnet runt

Ja, nästan i alla fall. Det körde ihop sig igår kväll och jag insåg sent om sider att det inte fanns en chans att få allt klart före helgen om jag inte jobbade undan så mycket som möjligt redan igår. Så det blev ett nattpass vid tangenterna…. Usch, jag har varit grymt trött idag, men det var bara att hälla i sig kaffe och fortsätta skriva. Två artiklar till skulle bli klara. Jag fick iväg den sista i eftermiddags. Sååå skönt, nu slipper jag jobba i morgon, vilket jag oroade mig för ett tag.

Orken och tiden har inte räckt till någon egentlig hundträning, men jag har tränat båda hundarna på att inte dra i kopplet när vi går tillsammans. De har haft lite tendenser att hetsa varandra och successivt dra upp tempot, men sedan jag började träna dem på att gå långsammare och inte gå eller småspringa med sträckt koppel har de faktiskt lugnat ner sig. Fotgåendet tränar jag förstås separat, med en hund i taget. Men lite stoppsignaler och avlämningar har jag kört med Mocca på promenaderna. Stoppsignalen är hon riktigt duktig på och allt oftare tar hon handtecknet och sätter sig på håll. Jättekul! Avlämningarna går också åt rätt håll. Jag backar och lockar henne mot mig när hon kommer och emellanåt håller hon faktiskt kvar bollen i munnen istället för att droppa den så det ska nog bli ordning på torpet så småningom. Ska också susa till Anita någon dag framöver och få lite träningstips som vi kan jobba vidare med.

För övrigt går jag omkring och funderar på om jag ska våga anmäla till ett ökl-prov med Musse. Vore himla skoj att testa hur vi ligger till. Ett par wt-starter i ökl i oktober har jag redan planerat in, men det vore kul att testa ”på riktigt” också. Hm, vi får se hur det går på träningen framöver. Jag velar på ett tag till.