Höstvackert Stockholm

Jobbade i Stockholm hela dagen idag. En krispigt kylig och underbart solig morgon med frost på backen. Så vacker den är, vår huvudstad, i höstigt morgonljus med kölddimma över vattnet! Hade gärna gått en skön promenad längs med kajen, men det var det såklart inte läge för eftersom jag var på väg till ett heldagsjobb. Senare på dagen kom det lite regn, men morgonen var ljuvlig! Men hugaligen för stressen på centralen och i tunnelbanan, varje gång jag är inne i stora staden längtar jag tillbaka till lugna, lilla Uppsala.

Hundarna har gått koppelpromenader med husse och varit en stund i trädgården idag så det gick ingen nöd på dem. Tyckte i alla fall jag, men jag höll på att bli ihjälpussad när jag kom hem på kvällen. Man skulle kunna tro att jag hade varit borta en vecka. Mocca parkerade sig på mina fötter medan jag åt middag, hon ville väl försäkra sig om att jag inte skulle ”rymma” igen. Vi har ju aldrig varit från varandra mer än några timmar tidigare så hon blev en riktig mammagris när hon inte hade sett mig på sisådär 12 timmar, lillpluttan.

Tog med vovvarna på en kvällsrunda och lät dem rusa av sig lite överskottsenergi uppe i Gipen. Det blev förstås värsta tokracet, massor av uppdämd energi som skulle ut. Nu sover båda gott och snarkar i sina bäddar. Imorgon ska vi ta en rejäl skogspromenad, ser fram emot det!

Släkten är bäst!

En jättefin fjärdeplats blev det för Moccas mamma Guinness med sin duktiga förare Anita Norrblom på Retrievermästerskapet i Hofors! Stort grattis till er!

Vi skickar massor av grattiskramar! Och blöta nospussar från Mocca som hälsar att hon minsann visste att de skulle greja det. ”För jag brås ju på mamma och du kan ju själv se vad duktig jag är”. Hrm, ingen falsk blygsamhet där precis… Vi får väl se om lilla damen någonsin kommer att nå upp till mammas höjder.

Nu håller vi tassar och tummar för det duktiga ekipaget första helgen i november, då är de på jakt efter tredje elitettan. Skulle ju sitta som smäck, kan jag tro.

Vi skickar också massvis med grattis till halvbrorsan Cobber som fixade en finfin tvåa i nkl i helgen! Vad duktiga ni är!

Mest jobb, och lite kurs…

Har så mycket jobb just nu att jag måste avsätta både helger och kvällar för att hinna med. Rätt jobbigt förstås, men det varar inte så länge till och så blir det ju en del pengar i slutänden. Igår tog jag dock en välbehövlig paus från harvandet vid datorn och åkte till Gunilla Wedeen och Bengt Rödseth och var med på en heldags ”silvertejpskurs”, d.v.s. en kurs där vi fick lära oss att föra hund utan ord och enbart använda kroppsspråket. Roligt, svårt men jättenyttigt förstås. Alla som vet vilken pratkvarn jag är inser att jag hade det rätt tufft….

Musse reagerar i alla fall bra på förändringar i kroppsspråket och är tacksam att träna. Under förmiddagen tränade vi bl.a. på att få hundarna att följa oss i löst koppel, utan fotkommando. Det gick hyggligt bra tycker jag, Musse är inte så mycket ”på” i närheten av andra hundar, en del av de andra hade det klart jobbigare.

Gunilla instruerar. Eva med Max lyssnar. Sedan tränade vi bakåtmotning. Principen är att vända och mota hunden bakåt om den inte är följsam och/eller stretar i kopplet. Effektivt!

Svårigheten för vår del kom när vi ställde upp på linje och Gunilla och Bengt började slänga dummisar. Träningen gick ut på att få hunden lugn innan skick så det var inte apportering vi tränade. Musse fick inte hämta en endaste apport, till sin stora besvikelse. Hon lyckades inte gå ner i varv tillräckligt. Men vi kom halvvägs ungefär. När vi jobbat en stund med bakåtmotning drog hon ner tempot. När jag klappade på benet kom hon smygande med ”pantersteg” till mig istället för att komma rusande i full karriär. Men när hon väl satt bredvid mig började hon ladda igen, med öronen och kroppen på helspänn, så längre än så kom vi inte igår. Men vi fick ett bra verktyg att jobba vidare med så det är bara att nöta på.

Idag har jag ägnat större delen av dagen åt jobb, varvat med ett par promenader med hundarna. Tog med mig lite bollar och dummisar och körde lite sök och någon minnesmarkering längs vägen, vilket de grejade jättefint. Musse hade lite slarvigt grepp, men skärpte till sig när vi hade haft ett ”utvecklingssamtal”. Mocca har för det mesta lite för bråttom och lämnar av direkt istället för att hålla fast. Men hon lämnar i hand och droppar inget på marken framför mig längre så vi är på väg åt rätt håll i alla fall.

Just nu går vi i spänd förväntan och väntar på nyheter från Retrievermästerskapet. Enligt ryktet gick mamma Guinness vidare till finalen idag – härligt!!!

Stadstur i höstsol

Barnen är lediga från skolan to+fre så jag försöker hinna ägna mig åt dem också, och inte bara jobba hela tiden. Jag behövde ner och hämta en del material på stan idag så barnen och hundarna fick hänga med. Underbart väder och otroligt skönt i solen! Tänk att det snart är oktober och fortfarande så varmt att man kan sitta ute och fika! Vi gick en sväng i parken och fikade vid Biotopia/Biologiska museet. Lite trädklättring blev det också, för somliga av oss…..

Hundarna fick stanna vid trappen medan vi fikade, lite passivitetsträning är aldrig fel. Efter fikat blev det kramkalas. Kolla vad hög Mocca har blivit! Och ännu har hon inte vuxit färdigt, vår lilla ”älg”.

Nosarbete

Just nu jobbar jag som en liten tok och hinner inte lägga så mycket tid på hundträning. Ja, vardagslydnad blir det förstås, och inkallningar, stoppsignaler och lite närsöksträning på promenaderna. Men den organiserade träningen får ligga på is ett tag tills det blir lite lugnare på jobbfronten.

I dag hade jag ett nytt jobbärende ner på stan och tog med hundarna på en liten stadspromenad när jag var klar. Vi höll oss i ”Pelleland”, de gamla kvarteren med kullerstensgator och vackra hus, kända från bl.a. böckerna om Pelle Svanslös, inte så långt från Domkyrkan och universitetet. OTROLIGT spännande dofter tyckte vovvarna. Vi gick ingen lång sväng, och tur var väl det, för det tog en evinnerlig tid att masa sig runt, från fläck till fläck.

Lyktstolpar, farstukvistar, stuprännor, stenbeläggning, gräsplättar och träd – precis allt måste undersökas. Men hur hög är hunden som har pinkat på det där trädet egentligen?

Jag tog en bild genom dörrhålet till en innergård, det var så vackert ljus just där. Uppenbarligen doftade det härligt också, i alla fall enligt Musses preferenser.

Skog och stad

Tog en lång skogspromenad med vovvarna i morse. Vi var ute i en dryg timme. Lite kyligt, men jättevackert när solen tittade fram. En skön start på dagen!

På fm fick de hänga med ner till stan och sitta i bilen medan jag var på ett par jobbmöten. Efter en sen lunch tog jag med dem och gick en sväng i Stadsparken.  Hade inte med mig pipan, men det var inte så mycket folk så jag hade dem lösa större delen av tiden. Fick också bekräftat att nej är väl förankrat hos Mocca. Hon fick syn på en skata en bit bort och gjorde en rivstart, men tvärnitade när jag sa nej, kom tillbaka och satte sig framför mig i ”godisposition”. (Nu var jag väl duktig matte! Var är godiset?)

Under ett äppelträd i parken hittade vi en låda och en lapp där det stod ”fallfrukt från idag, var så goda!”. Smaskens, sa Mocca-bus, och stack ner nosen bland godsakerna. Men äpplet tog jag hand om. Hon fick nöja sig med skrutten.

Vi avslutade med lite passivitet vid Svandammen. Oj, vad med fågel!, sa pinglan och försökte åla sig igenom staketet. Men matte satt fast i andra änden så det tog stopp. Ibland är det bra med koppel….. Musse som numera är en rutinerad fågelskådare la sig däremot ner bredvid bänken där jag satt och studerade omgivningen med lugnt intresse. Mocca satte sig i alla fall ner, men det var alldeles för spännande med alla fåglarna och människorna som passerade för att hon skulle kunna ligga ner. Det får nog bli lite fler fågelskådningsturer och stadsrundor framöver.

Familjehelg

Den här helgen går i familjens, hemmets och jobbets tecken. Hundarna får stå lite på undantag, men det mår de nog bara bra av. Då blir det desto roligare när vi tar upp träningen igen.

Idag har vi beställt en ny säng till Lovisa och köpt ny lampa och lite annat som hon behöver. Tjejen börjar ju blir stor faktiskt, hon är ingen liten plutta längre! Så flickrummet behöver fräschas upp en smula. Vi grejar också utomhus, höströjer och planterar lökar, plockar äpplen (vilket äppelår det är!), klipper gräs och stuvar undan sommarprylarna. Imorgon ska jag ta en dust med barnens garderober – plocka ur det som är urvuxet och stuva in rent. Hela övervåningen är totalt kaosartad just nu med rena kläder, vinterkläder, stövlar och skor i en salig röra. En del ska sparas, annat säljas, skänkas eller slängas, så morgondagen får vikas till röjning däruppe.

Och så måste jag försöka jobba några timmar, nästa vecka är extremt jobbspäckad och jag behöver förbereda en del för att det inte ska bli helt ogörligt. Inte blir det lättare av att barnen är lediga från skolan två dagar p.g.a. studiedagar för lärarna och att vi ska pressa in diverse kvällsaktiviteter och ett föräldramöte. Puh! Jag inser redan att avslutningen på Moccas kurs kommer att få stryka på foten, den ryms helt enkelt inte i schemat.

Hoppades i ett svagt ögonblick att jag skulle kunna åka en sväng till Brunnsholm i helgen och miljöträna vovvarna, framför allt Mocca. Men det kommer ju fler prov. Dessutom ska vi vara passiva på några träningar hos Helena i höst så miljö- och passivitetsträning kommer hon att få så det räcker.

Nu väntar vi bara på resultaten från provet! Vi har såklart hållit tummar och tassar för halvbrorsan Cobber och alla vänner och bekanta som har startat idag!

Retrievertugg

Sorry Håkan, men ditt visitkort blir aldrig mer sig likt….. Tur jag har ett till.

Familjens flistugg slaktar det mesta inom räckhåll. Gamla kartonger, strumpor eller .. ja, visitkort, det går lika bra. ”Nähä, det var inte jag, och förresten överdriver du alltid”, säger minstingen, och försöker agera oskyldig där hon ligger och låtsas sova bland pappersbitarna.

Trevlig helg alla hundvänner! Och lycka till, alla ni som startar på prov i helgen! Vi håller tummar och tassar!

Skogsagility och ensamhetsträning

Idag har vi mest promenerat i skogen och i Gipen och inte gjort så många knop, rätt skönt till omväxling. Hundarna fick hoppa upp på stenar, balansera på fallna trädstammar och leta godis i mossan. Musse älskar ”skogsagility”, hon tar alla chanser hon kan att hoppa och klättra och sitta fint för att få sitt godis. Såklart får hon det, hon är så söt när hon sitter högt uppe någonstans och kikar ner på mig för att jag se vad duktig hon är. Mocca börjar så smått ta efter hon med, gottegris som hon är, och blir allt duktigare på att ta sig upp och ner.

På eftermiddagen fick de ett par timmars nyttig ensamhetsträning när jag var på badhuset med tjejerna. Eftersom jag jobbar hemifrån är de ju vana vid mer eller mindre ständigt sällskap, så det gäller att träna dem i att vara själva lite då och då. Jag gav dem varsitt märgben när vi åkte och de försvann till varsin korg med sina ben och verkade helt nöjda. När Lasse kom hem ett par timmar senare var det hur lugnt som helst här hemma. Skönt!

På kvällspromenaden i Gipen fick de världens tokryck och sprang runt, runt och jagade varandra. Båda sprang mer eller mindre för fullt och Mocca höll faktiskt undan för Musse. Vad snabb hon börjar bli! Tidigare har Musse kommit ikapp när hon har lagt i högsta växeln, men nu blev hon faktiskt frånsprungen. Hon är inte heller så tuff som hon kan vara med stora hundar när hon inte kommer ikapp, då tacklar hon gärna så de far i backen. Tack och lov så tar hon det lugnare med Mocca. Hon drar förstås ner henne i backen för att lära henne att veta hut, men inte lika hårdhänt. Och Mocca är som en studsboll: hon far upp lika snabbt som hon landade och kastar sig över Musse med förnyad energi! Ja, vilket röjarpar de är de där två, det är riktigt skoj att stå och se på!

Dubbla pass

Fick lite tid över idag så jag tog en lång lunchpromenad med hundarna runt åsen vid Sunnerstastugan. Hade med mig lite bollar och ett par dummysar och körde lite närsöksträning längs med vägen. Idag testade jag att slänga bollarna ett par meter ut i det höga, strandnära gräset. En våtmarksväxt, mycket högre än hundarna, och det växer tätt, tätt… Musse som tycker att bollar är ”lagom” kul la inte ner så mycket energi på att hitta sin boll så jag tog in henne och skickade Mocca istället. Hon gick som en dammsugare genom gräset, som hon jobbade! Men bollen syntes inte till så jag tog upp en extra boll för att slänga ut så hon fick lyckas när hon hade jobbat så bra. Men då hittade hon plötsligt bollen – vilken fenomenal näsa!

Längst bort är åsen nästan terasserad. Står man högst upp på stigen så är det en brant slänt ner till nästa stig, och därefter en likadan slänt till nästa stig…. Och så vidare. Det är ett jättebra ställe att träna dolda markeringar. Första dummyn hamnade i slänten nedanför stigen nedanför oss. För att ta in den måste hunden alltså ta sig nedför slänt 1 (som inte syntes från stigen där vi stod), passera över stigen och sedan fortsätta ner i slänt nr 2. Där låg dummyn bakom en buske. Musse markerade ursnyggt och spikade dummyn, hon gick som på snöret rakt ner. Hon är suveränt duktig på markeringar den vovven!

Jag testade samma variant på Mocca, fullt medveten om att hon nog inte skulle greja markeringen rakt av. Men det är ändå kul att studera hennes beteende. Som väntat gick hon rakt ner för slänten, tog precis rätt linje, men fastnade vid stigen och gick inte över den. Erfarenheten att ta sig förbi hinder (stigar, diken osv) har hon förstås inte fått än. När hon hade sökt en stund och inte såg vad jag gjorde slängde jag en boll som studsade ett par gånger på stigen och rullade vidare ner i slänten nedanaför. När hon sedan vände tillbaka fick hon vittring på bollen och vände rakt ner och hämtade dummyn. Jätteroligt att se att hon löste uppgiften så fint, när hon fick hjälp av vittringsspåret på stigen. Förhoppningsvis blev hon en erfarenhet rikare, det visar sig nästa gång vi är där och tränar.

Både hundarna och jag var lite småsega efter lunchpromenaden, vi var nog ute en timme. Vi kom dessutom inte tillbaka förrän vid 14.30 eftersom jag tog sen lunch idag och sedan skulle Mocca och jag iväg på vår vardagslydnadskurs vid 16-tiden. Så idag blev det dubbla träningspass, vilket var lite risigt planerat från min sida, men kursen är å andra sidan jättelugn och övningarna är plättlätta för Mocca så hon behövde inte anstränga sig alls. Men det var en väldigt trött, liten hund som kuskade hemåt med matte efter kursen.