(alias Frida och Lovisa) önskar alla läsare en läskigt trevlig Halloween och allhelgonahelg!
Vi håller tummar och tassar för Anita och Guinness som ska starta på elitprov i Jönköping i helgen och försöka greja tredje ettan! Hoppas ni klarar er från storm och snö!
Minusgrader, dimma och frost på backen. Virus av allehanda slag. Ständigt skitiga golv med spår av leriga tassar. Och en hund som fäller sommarpälsen. Ja, det märks att det är senhöst och att vintern närmar sig.
Lasse har åkt på något virus med huvudvärk och illamående och ligger för ankar idag. Och jag känner mig småförkyld med ledvärk och lite snuva, men barnen är tack och lov pigga och ska åka till badhuset med kompisar i eftermiddag.
Hundarna fick en skön promenad i förmiddags, vi var ute i ca 1,5 timme.
Komplettering: för säkerhets skull vill jag förtydliga och säga att jag aldrig går långpromenader med Mocca eller tränar några långa pass. Jag inser att det kan misstolkas eftersom jag framför allt brukar berätta om träningen på bloggen, ofta i detalj, och sällan nämner alla stunder när jag bara står och tittar på hundarna som nosar omkring lite planlöst i skogen. Men är vi ute en timme eller mer så innebär det alltid att vi tar pauser längs vägen och att hundarna strövar fritt långa stunder. Jag som har världens sämsta rygg går långsamt som en pensionär med rullator och snubblar över var och varannan rot på backen. Så fort går det inte. Om någon undrar….
Använde mig av samma sten som för några dagar sedan och gjorde ett målområde med dummisar och bollar som fick ligga till sig ett tag. Först gick vi en skogsrunda och körde lite bollsök och skogsagility längs vägen. Musse brukar skutta upp på alla stora stenar inom synhåll och sätta sig fint för att få en godisbit. Mocca har tagit efter och är numera snabb som en vessla upp på stenarna för att få en godbit hon med. De ser otroligt söta ut där de sitter på parad. 
Efter skogsturen gick vi tillbaka till ängen med målområdet. Idag började jag med att skicka Mocca från ca 50 meters håll. Hon drog spikrakt iväg och hämtade en dummy och kom lika snabbt tillbaka och lämnade i hand. Vilket minne hon har den flickan! Jag blir alltid lika impad av hennes kapacitet. Jag backade ca 10 meter och skickade på nytt och hon jobbade precis lika bra andra gången. Skickade Musse från samma avstånd, ca 60 meter, men hon svajade betänkligt och hade dålig motivation. Dirigerade henne rätt och hon plockade sin boll och kom och lämnade. Näsan använder hon bra när hon väl hamnar rätt. Det är motivationen som tryter, tyvärr.
Skickade Mocca efter den sista bollen, som låg lite gömd, men nu blev det för svårt. Hon gick fint in och började leta helt rätt, men använde inte näsan utan svajade iväg utanför området. Då gick jag in och hjälpte henne, riktade henne lite och då hittade hon bollen på direkten. Lät henne se på när jag gömde två bollar och backade till ca 30 meter och skickade på nytt. Nu använde hon näsan och tog in båda bollarna snabbt som ögat.
Fick återigen bekräftat att vi ska jobba mer med dolda apporter så hon börjar använda sin näsa lite bättre. Den är det verkligen inget fel på, det visar hon ständigt, men det gäller ju att lära sig att använda den också. 
Får vi godis nu matte? Målområdet i mitten av bilden, Moccas svans syns till vänster om stenen. På väg in med första dummyn. Duktig flicka!
Åkte ner på stan med barnen och hundarna idag. Först blev det en kort promenad i Stadsparken och sedan ”fågelskådning” vid Svandammen. Det märks att hundarna börjar vänja sig vid att vara i stadsmiljö, de tog det rätt coolt idag. Nosade runt i lugnt tempo på promenaden och var intresserade, men inte stirriga, när barnen matade fåglarna. De verkade nästan mer intresserade av brödsmulorna som landade på backen, än av fåglarna….
Nu har vi handlat diverse pryttlar inför Halloween på fredag kväll då ungarna förstås ska ut på en ”bus eller godis”-runda i området. Och godisförrådet är välfyllt inför alla knattar som lär komma och ringa på dörren. Vi brukar skoja ibland och säga att vi gärna vill ha bus istället för godis, men ungarna brukar bli helt perplexa och vet inte vad de ska göra. Det gäller tydligen att inte falla ur ”vuxenramen” så vi får väl satsa på att dela ut godis istället.
I förmiddags fick Musse och Mocca gå varsitt blodspår. Musses spår var ca 150 meter, hade legat i ca 17-18 timmar och innehöll 2 vinklar. Moccas låg omkring en halvtimme och var uppskattningsvis ca 75 meter med en svag böj ungefär halvvägs. Musse spårade som vanligt alldeles för snabbt, hon har så svårt att ta det lugnt när det handlar om roliga saker den hunden. Men jag stannade och höll emot när det gick för fort och hon jobbade i alla fall bättre med näsan idag jämfört med när vi var hos Märta: den var nästan i backen hela tiden och hon vimsade inte fram och tillbaka lika mycket. Om vi fortsätter träna på samma sätt kanske hon så småningom inser att det inte lönar sig att streta så förbaskat, hon kommer inte fram fortare för det….
Mocca tog det som vanligt lugnt och stretade inte alls. Hon spårade jättefint större delen av tiden och blev väldigt glad när hon hittade rådjursskanken. Det märktes att hon har spårat ett par gånger tidigare och börjar tycka det är riktigt kul.
Lovisa tog lite bilder från vårt skogsäventyr idag. Hon kom på att hon kunde filma också och tog en film när Mocca spårade. Filmen är lite för stor just nu, men jag ska korta ner och lägga ut den så småningom.
Har skaffat stora orangefärgade klädnypor efter tips av Märta. Syns otroligt bra och så slipper man kladdiga snitslar. Jättebra! Musse vimsade in under en gran, på jakt efter vittring, men tog sedan vägen under ett fallet träd istället. Vilket var rätt! Vi hade lagt spåret rakt över/förbi så jag fick sätta henne ner medan jag klängde över. Lovisa ropade ”Mamma, jag är beredd med kameran!”. Men som tur var åkte jag inte på öronen, det hade väl blivit årets bild. Nöjd Musse-hund med sin skank och duktig Mocca-bus som spårar fint i sin alldeles nya sele. Och så gäller det att inte glömma nyporna i skogen….
Den här veckan är det höstlov i skolan så veckan blir lite uppdelad: både jobb och barn ska hinnas med. Och hundarna förstås. Idag stack Lovisa och jag ut i skogen på lunchen och testade bl.a. en övning som Håkan och Karina tipsade om.
Vi gömde en liten dummy under mossan i ett område, ca 3×3 meter, som vi vittrade in genom att dra en dummy fram och tillbaka i ett snöre. Sedan fick Mocca hämta en ganska lätt markering (stor, vit dummy) på samma ställe. Nästa dummy kastades på samma plats, men plockades bort. Tanken är att lära henne att ligga kvar i området och jobba med näsan och inte bara gå på synintrycket. Första försöket gick lite sisådär, hon sökte sig hela tiden tillbaka, men cirklarna var lite vida och hon behövde lite hjälp för att leta på rätt ställe. Andra försöket gick mycket bättre, då höll hon sig ganska tight i området och hittade den lilla dummyn utan hjälp. En bra övning att köra när man har en liten ”funkis” med på promenaden.
Efter skogsturen stoppade vi in hundarna i bilen och la ett blodspår till Musse som hon ska få gå imorgon bitti. Det blev inte så långt, 150 meter kanske, med ett par vinklar och utan bloduppehåll. Men syftet är bara att få henne att dra ner tempot, svårigheterna med bloduppehåll och tillbakagångsvinklar får komma senare, när vi har hunnit lite längre i träningen. Mocca ska också få gå ett litet spår imorgon, men det ska ligga så pass kort tid så det fixar vi imorgon.
Nu är det bara att hålla tummarna att vädret är på vår sida så att inte spåret regnar bort.
Har jobbat lite mot målområden med hundarna den senaste tiden. Jag slänger några bollar eller dummisar medan de ser på. Området är oftast avgränsat av en klippvägg eller liknande så de håller sig kvar ganska tight i området när de söker. Jag försöker utnyttja terrängen, ett fallet träd eller ett dike som ska passeras på vägen osv. Musse får oftast gå från längre håll och från olika vinklar för att göra det lite svårare. Mocca får än så länge bara raka skick.
Det är riktigt kul att köra hundarna växelvis och anpassa träningen efter vad de klarar av. Och båda mår bra av att få träna stadga och vänta på sin tur. Idag gjorde jag i ordning ett målområde med dummisar, sedan gick vi en sväng och stannade ett par gånger och jag lät hundarna gå på dolda markeringar. Jag slängde bl.a. upp bollarna på en knalle i skogen och lät dem turas om att hämta. De jobbade riktigt bra, båda två.
Sedan gick vi tillbaka till området med dummisarna och jag skickade Musse från 60-70 meters håll. Hon drog spikrakt iväg och hämtade en dummy. Trevligt! Prövade att skicka Mocca från samma håll för att se om hon hade haft lite hjälp av att Musse hade gått före, och hon stack iväg som en raket åt precis rätt håll, men kom av sig på vägen och kikade på mig. Då la jag på ett ”ut!” med handtecken och hon vände och gick som tåget direkt in i målområdet och plockade sin dummy. Då kortade jag ner avståndet med kanske 10 meter för att befästa den raka linjen på skicket. Nu gick hon rakt på utan tvekan, sökte fint kring stenen som var målområdet och hittade sin dummy snabbt. Sedan tillbaka i full karriär.
Annars fortsätter vi jobba med fotgående, kontakt och stadga. Sträckorna med fotgående blir successivt längre och jag varvar ”knallapporteringar” efter bollar med att blåsa stopp, hålla båda hundarna sittande medan jag skickar iväg en boll, gå fram och belöna och skicka en av dem efter bollen. Att varva bus med stadga och kontakt är otroligt effektivt. Tempot och arbetslusten ökar med buset, stadgan och kontakten får dem att fokusera och gå ner i varv. På- och avträning alltså, detta viktiga som måste sitta som berget på en apportör.
Trevlig helg, alla som tittar in!
PS. Vi håller såklart tummar och tassar för Anita och Guinness som startar i LRK:s öppna jaktmästerskap i helgen och för alla träningskompisar som startar på wt. Lycka till allihop!!
Ännu en härligt solig höstmorgon, som gjord för en riktigt lång och skön promenad med hundarna. Riktigt så länge hann vi inte vara ute i morse, tyvärr, men det blev en rejäl promenad i alla fall. Tog en bild på mina flickor när de till omväxling satt bredvid varandra. De ser rätt coola ut, eller hur? Kolla Moccas blick!
Senare: Nu har jag strukit mig från de två workingtest som vi var anmälda till i november, Musse och jag. Ett i Fjällnora och ett i Västerås. Vad som sker i framtiden, det får vi se, men just nu har jag inga planer på att starta henne på något mer jaktprov eller wt. Lite träning blir det däremot, både för att Mocca ska få träna nyttig passivitet när en annan hund jobbar och för att Musse mår bra av att få träna. Men längre än så sträcker sig inte ambitionerna just nu.
Dagens ökl-träning hos Helena blev en riktigt bedrövlig tillställning. Musse laddade för mycket i början så jag satte ”tummen i ögat på henne” och visade att jag inte tänkte tolerera vare sig gnissel eller hattigt fotgående. Hennes reaktion på det blev att hon inte ville jobba alls, åtminstone inte med det jag ville. Bumper- och skottmarkeringar gick hon mer än gärna på, men linjetag mot målområden var sååå tråkigt, hon masade sig fram, om hon nu sprang över huvudtaget. Allt strul gjorde mig jättedistraherad så jag hann inte alls med att markera utan skickade henne käpprätt åt skogen några gånger, både snett och för kort eller för långt. Så ingen av oss jobbade bra idag.
Nu är jag så otroligt less på denna eviga kamp för att få henne att lyssna och samarbeta att jag lägger ner jaktträningen, i alla fall temporärt. Jag orkar helt enkelt inte bråka med henne längre. Om någon klok själ kommer på ett sätt att hantera henne, då är jag villig att pröva, men tills vidare får hon ligga i malpåse när det gäller instruktörsledd träning. Ja, fy vad jag blev ledsen och besviken idag, jag hade verkligen sett fram emot träningen hos Helena. 
Samlade dock ihop mig och kuskade iväg till UBK en kort sväng på kvällen för att träna Mocca en liten stund. Vi har inte varit där på kvällen tidigare så det var såklart lite spännande och ovant för henne med mörkret och strålkastarna. Förutom att det är bra miljöträning att vara där samtidigt med andra ekipage, jobbade vi lite med vår ”läxa” från Wij: fotgående, vändningar, kontakt, bryta kontakten och ställa sig vid sidan, och lite stadga. Jag kastade en boll och varvade med att skicka direkt och att kalla in först. Hon jobbade som vanligt jättebra. Vi avslutade med att sitta på en bänk och titta på när de andra tränade. Mot slutet la hon sig ner och vilade och då passade jag på att avbryta och åka hem.
Ja, det är som vanligt, en del träning går åt skogen, annat går desto bättre. Blir det inte jaktträning med Musse framöver får jag hitta på något annat, kanske viltspår, men tills vidare tar vi en paus så får vi se vad vi hittar på.
Äntligen ser jag var jag sätter fötterna på kvällspromenaden i beckmörkret i Gipen. Köpte mig en pannlampa på Biltema häromsistens och provade den ikväll. Otroligt praktiskt! Vet inte hur många gånger jag har snavat, halkat när jag ska över ett dike eller undrat vad hundarna har för sig i mörkret. De är iofs aldrig långt borta och jag går så gott som alltid på åkrar där inga andra (tokstollar) stretar omkring i mörkret. Så jag behöver inte oroa mig för att de försvinner, men det är ju rätt praktiskt att ha koll på dem…. En bra effekt är att ögonen reflekteras av ljuset så när jag visslade såg jag direkt när jag fick ögonkontakt och att hundarna var på väg mot mig. Utan lampa hade jag säkert visslat flera gånger, helt i onödan. Så pannlampa blir min modell hädanefter!
På lunchen tog vi en liten tur för att se om vi kunde hitta någon ny träningsmark. Kuskade förbi en vägbom med skylten ”Obs! Bommen kan fällas när som helst, utan förvarning”. Det låter som om man kommer att få den i huvudet om man inte passar sig….
Jag bestämde mig för att chansa, ”det går ju alltid att promenera hem, om det är stängt när jag kommer tillbaka”, tänkte jag och hittade ett jättefint ställe. Betade hagar – alldeles djurfria – långt bort från vägtrafik. Någon lång promenad hanns inte med, men jag fortsatte med lite enkla linjetagsövningar. Tanken var att göra det buslätt för Mocca: lägga synliga dummisar och skicka från korta avstånd. Men hon är så himla säker den vovven att jag prövade att göra det lite svårare, bara för att se vad hon skulle hitta på. Hon såg när jag gjorde i ordning ett litet målområde, sedan skickade jag på en synlig dummy från ca 20 meters håll. Hon hade lite för hög fart, men vände nästan i luften när hon fick vittring och tog med sig dummyn. Sedan blev det full rulle tillbaka och en fin avlämning. Då bestämde jag mig för att testa henne lite. Backade kanske 10-15 meter och skickade mot målområdet igen. Hon hade samma höga fart och letade på samma ställe som sist där det nu var tomt. Då började hon ringa lite, men låg fortfarande kvar ganska tight. Hon hittade snabbt en till dummy och kom tillbaka i samma höga fart och lämnade återigen i hand. Jättehäftigt att se hennes otroliga lust att jobba och förmåga att leta på precis rätt ställe!
Jag ville inte tänja gränserna för mycket så vi nöjde oss med två skick idag. Musse fick däremot hämta ett par apporter från lite längre håll, vilket hon grejade utan problem.
Imorgon ska vi till Helena på ökl-träning. Skoj!
Idag har vi bara gått promenader, vovvarna och jag. Men ”vardagsträningen” försöker jag ändå hinna med, även om vi inte gör så många knop för övrigt. Det blir mycket stopp och stadgeträning, men med avbrott för bus och lek såklart. Eftersom Musse också har blivit duktigare på stopp och stadga tack vare träningen med Mocca går det numera jättebra att blåsa stopp och få båda hundarna att sätta sig på håll.
När de har satt sig brukar jag variera vad jag gör efter det för att det inte ska bli skyhöga förväntningar på jobb, alternativt seg och ineffektiv väntan på en godisbelöning. Idag kastade jag en boll några gånger och alternerade med att gå fram och belöna med godis där de satt, eller kalla in och belöna kontakten när de kom fram till mig. Sedan varvade jag med att skicka någon av hundarna efter bollen. Jag är jättenöjd med båda vovvarnas stadga och lydnad. Dels att de sitter kvar vid kast, dels att de kommer direkt på inkallning eller sitter kvar tills jag kommer fram.
Mocca fick också sticka iväg och hämta bollen direkt några gånger, utan stadgekrav. Hon är så grymt stadig den flickan att hon mår bra av att busas upp lite mellan varven. (En liten kopia av sin mamma, om jag inte har helt fel.) Hon verkar inte ha några som helst problem med att se skillnad på lek och jobb, vilket var precis vad Håkan och Karina trodde när vi var på Gryt häromsistens.
En annan nyttig vardagsövning är också att avbryta hundarnas bus med en stoppsignal, kalla in och belöna kontakten när de sitter framför mig. Båda kommer i princip alltid direkt när jag blåser i pipan. Otroligt bra, både för att lugna ner vildbasarna och för att få in dem snabbt om det skulle behövas (ganska ofta eftersom det rör sig så mycket folk och hundar i området).
Vi har också övat lite på ”läxan” från Wij idag och jobbat med fotgåendet till och från under promenaderna. Det ser ut att kunna bli ett riktigt bra fotgående, så småningom. Skoj!
