En liten moccasin

Får jag lov att presentera: Cynhinfa Eisha, ”Chilla”.

Chilla är en härlig liten tjej. Pigg och busig. Med väldigt vassa tänder…. Hon kommer från Cynhinfa Sporting Dogs i Wales, precis som Moccas pappa, Cynhinfa Flint. Pappa till Chilla är FTCH Mediterian Blue, mamma är Cynhinfa Feather. Och jodå, Chilla och Mocca är släkt. Ropehall Libra of Cynhinfa är farmor till Mocca och mormor till Chilla. Så en liten kusin till Mocca har alltså landat i Uppsala, eller moccasin som jag kallar henne. Moccas kusin, det måste ju bli moccasin.

Underverket tillhör min kompis Kattis och jag och barnen var och hälsade på idag. Rackarns vassa tänder hade hon som sagt, men oj så söt! Soya, Kattis vuxna tik, tycker att nykomligen är pest och pina och ignorerar henne så gott det går. Rätt less är hon vid det här laget på all uppmärksamhet som valpen får. Så den fluffiga anden med pipljud som vi hade med som ”bebispresent”, den la Soya rabarber på. Men det är henne väl unt.

Maktkamp

Hm, vem är det egentligen som har övertaget här? Musse får som vanligt försvara sig och trycker till sist ner Mocca i backen. Men kolla in Moccas svans: rena utropstecknet! Den tjejen ger sig inte i första taget.

Men hon har lugnat ner sig några snäpp efter löpet, är inte alls lika bitchig som i höstas när hon kastade sig över Musse hela tiden och skulle brottas. Nu blir det kanske ett par fyspass på promenaderna, som mest. Oftast springer hon omkring och letar dofter, gärna viltspår (jag bryter förstås om hon får upp en löpa) och äter skit. Hon älskar skit! Är fullständigt hopplös. Och så är hon pussig som bara den, ska vara nära och gosa hela tiden. Visst är det väl rart med vovvar?

Trevlig helg, alla som tittar in!

Workingtest

För alla som gillar wt lika mycket som jag. Här är datum för några tävlingar i vår och i sommar.

• 7 februari Valbo, FRK Gävle/Dala
• 18 april Lidingö, SSRK östra
• 25 april Bogesund, FRK Östra
• 21 maj Hofors, FRK Gävle Dala
• 6 juni Grums, FRK Värmland
• 14 juni, unghundsderby Västerås, SSRK Bergslagen
• 27 juni, FRK Gävle Dala

Än så länge har jag bara anmält mig och Mocca till Lidingös wt i april, men en eller ett par tävlingar till blir det nog. Tävlingen nästa helg ligger däremot lite för tidigt för oss, men Märta och Jim startar. Vi håller tummarna såklart!

Äntligen!

Äntligen har jag lämnat ifrån mig mitt ”bautaprojekt” som jag har slitit med den senaste veckan. Det har blivit rätt dåligt med sömn den sista tiden. Satt till 2 i natt innan jag ramlade i säng. Blev klar vid 10 idag och ägnade resten av fm åt andra jobbsysslor, men i em tar jag ledigt. Jag måste få pusta ut lite innan jag kastar mig över nästa uppdrag.

Tog med mig bollar, dummisar och startpistolen på lunchrundan. En gamebag med träningsgrejer får snabbt en arbetsglad labbe – och matte – på gott humör!

Först fick hundarna varsin bollmarkering vid vårt målområde. Sen slängde jag ut två dummisar och sköt ett skott för att förstärka målbilden medan hundarna såg på och efter det gick vi en skogsrunda. Hundarna fick några markeringar med dolt nedslag (jag hivade upp bollar på bergknallar), stoppsignaler och terrängbyten. De var så glada över att få jobba och skötte sig jättebra. Nysnön gör dem dessutom lite extra spralliga så det blev förstås en hel del bus också. Och så Musse, som rullar sig fram mellan varven medan hon stönar njutningsfullt. Men har man tjock och varm päls är det förstås toppen att rulla sig i kall snö!

På hemvägen passerade vi målområdet igen och när vi var ca 80 meter ifrån tog jag in båda hundarna i fot. Jag nästan hörde hur det klickade till i skallarna: Aha, målområdet i sikte! Men trots det höll de sig fint vid sidan.

Fullt fokus åt rätt håll alltså. Då är det ju ett bra tillfälle att tänja gränserna lite så jag skickade Mocca på ett linjetag från ca 65-70 meter, klart längre än hon har gått tidigare. Trots det gick hon spikrakt in i området,  hämtade en dummy och kom lika snabbt tillbaka och lämnade av snyggt och prydligt. Tjohej vilken tjej! Musse jobbade också jättefint. Full fart ut och lika snabbt tillbaka. Där ser man vad ett enda skott med startpistolen kan göra för motivationen! Musse kan sega till när det gäller linjetagsträning, men älskar ju när det smäller, då åker arbetslusten i topp.

Jag är jättenöjd med hundarnas insats, inte minst att Mocca börjar bli så säker på linjetagen. Vi ska fortsätta jobba mot målområdet och utöka längden ännu mer, nu när hon har byggt upp en målbild. Dessutom ska vi jobba med linjetag i lite andra miljöer.

En kul grej hände förresten i skogen. Jag blåste stopp på Mocca, hon stannade och jag hivade iväg en boll, men den råkade bli lite för kort och Mocca vände bakåt där bollarna normalt sett landar när jag kastar, så hon missade nedslaget. När hon vände sig om och tittade på mig blåste jag närsökssignal som hon tog klockrent. Hon la ner nosen och började leta där hon befann sig. Nu låg ju inte bollen där, utan några meter bort, men hon fick vittring rätt snabbt och plockade den. Det roliga var att hon direkt gick över i ett närsök när jag blåste, exakt där hon stod, och inte började ringa i större cirklar. Jätteskoj att se henne jobba, hon gör som vanligt precis rätt!

Smider planer

Hinner inte ägna mig åt hundarna just nu. Faktum är att jag knappt hinner göra något annat än att jobba, knappt äta! Tur att det snart lugnar ner sig. På torsdag har jag en första deadline, sedan blir det ”bara” mycket att göra, inte tokmycket.

Mellan varven, när jag lyfter näsan från tangenterna någon minut, smider jag planer för kommande träningspass. Närmast blir det nog lite utflykter till olika ställen för miljöträningens skull. Men inte bara för att jobba med kontakt, vi behöver fila lite mer på fotgående och stadga med olika slags störning också. Och så har jag snappat lite idéer här och var när jag surfat runt på olika webbsidor. En del vill jag gärna testa.

Men tills vidare nöter vi stigarna hemikring ett par gånger per dag. Ja, ibland är det dötrist att vara jycke! Tur att tråkperioderna inte blir så långa i taget. Och tur att en labrador inte bara älskar att jobba, utan också är en fena på att sova och lata sig.

Skolbesök

Uj uj, den här veckan är jobbstressad som bara den! Ligger efter med en del grejer p.g.a. influensaattacken så jag jobbar som en liten gnu just nu. Hundarna får ett par promenader per dag, men träningen ligger i träda till i helgen. Då ska jag försöka hitta på lite skoj med dem igen.

Men även om det inte riktigt finns tid till träning så försöker jag hinna miljöträna lite. Lovisa får skjuts till och från skolan just nu eftersom hon är rätt sliten och trött efter infektionen. Jag tog med mig Mocca när jag hämtade henne idag och passade på att jobba lite med fotgående och kontakt medan vi väntade på Lovisa. Mocca var riktigt duktig. Trots ny miljö med massor av spännande dofter, mycket ljud och många människor, följde hon fint vid sidan och höll kontakten bra när vi jobbade med lite ”framförövningar”.

Hälsat på i skolan har de annars gjort en hel del, men oftast i Fridas skola som ligger närmare hemifrån. Båda hundarna tycker det är kul med alla som vill hälsa på dem. En del barn träffar ju nästan aldrig en hund och fullkomligt avgudar våra vovvar. Alla som böjer sig fram för att klappa om dem brukar få en blöt puss, vilket båda parter ser ut att uppskatta lika mycket.

En i taget

Idag tog jag ut en hund i taget på ett kort träningspass. Först hängde Lovisa med mig och Mocca till målområdet vid åkern och var funkis en liten stund. Hon placerade sig uppe på stenen i skogsbacken, kvackade och slängde dummisar efter mina instruktioner. Suverän hjälp!

Jag började med att skicka Mocca på en markering från ca 40 meter. När hon var på väg in med dummyn slängde Lovisa en till utan att Mocca såg så att jag kunde skicka på ett linjetag tillbaka till samma ställe. Det grejade hon utan problem. Vi backade till ca 50 meter och gjorde om proceduren. Det gick lika fint det. Härligt! Jag vill inte trötta henne med för många skick på samma ställe, men nästa gång jag har en funkis med mig ska jag testa att utöka avståndet. Jag har ju valt platsen bl.a. för att det är lätt att skicka från allt längre håll. Ska mäta avståndet vid tillfälle. Gissar att det blir drygt 100 meter som längst. Men dit har vi en bra bit kvar, förstås!

Eftersom Helena och Mixa också var på plats och tränade, hann vi med lite passivitets- och kontaktträning. Mocca skötte sig jättebra, helt lugn och tyst och behöll kontakten bra medan Mixa jobbade. Helena gjorde samma övning med Lovisa som kastare: först en markering och därefter ett linjetag. Innan Helena skickade Mixa hivade jag iväg en boll ca 40 meter, rakt åt sidan. Som störning för Mixa och som minnesmarkering för Mocca. Mixa  hade inga problem att släppa bollen och hämtade sina apporter utan problem. Mocca hade inte heller några problem, vare sig att släppa målområdet, som både hon och Mixa hade skickats till, eller att hitta bollen. Hon spikade den när jag skickade henne. Ett kort men trevligt träningspass!

Vi knallade hem och bytte hund. Både Lovisa och jag är ganska förkylda fortfarande så hon valde att stanna hemma, medan jag gick en kort runda med Musse. Vi jobbade lite med minnesmarkeringar och dolda linjetag. Inga långa avstånd, tanken var bara att träna dirigerbarheten. Jag skickade bl.a. på en dold apport som inte låg så långt från en minnesmarkering som hon hade viss dragning till. Lite klurigt, men hon jobbade riktigt bra. Gick i rätt riktning på varje skick och hämtade in allt. Enda plumpen i protokollet är att hon två gånger kom av sig för att stanna och äta skit på vägen….. Grrr! Jag är urless på det beteendet, men jag orkar inte bråka med henne längre. Vi tränar ju mest för att hon ska få jobba lite och göra något skoj. Hon är som hon är den vovven.

Antistresshantering

Antistresshantering á la Eva Bodfält:

”Hantera alla stressiga situationer som en hund. Om du inte kan leka eller äta det, bara kissa på det och gå din väg”.

Snuvig runda

Äntligen kom vi ut på promenad! Visserligen inte så lång och i lugn takt och med rinnande näsa. Men ändå! Jättehärligt att få komma ut och röra på sig. Hussen och jag gick en sväng till skogen med vovvarna. Jag hade med mig bollar och kastare och körde lite stoppsignaler med bollbelöning. Båda var otroligt lyhörda och jobbade jättefint. Där ser man vad bra det är med några dagars ”tråkträning” inomhus! Att jag hade en påse med pyttesmå korvbitar i fickan kan förstås ha spelat in också.

Ett par minnesmarkeringar blev det också, en enkel till Musse och dubbel till Mocca. Musses boll landade i ett slånbuskage i gränsen mellan åker och skog så hon fick trixa lite för att ta sig in och hämta den (slån har väldigt långa taggar….) men hon grejade det jättefint. Ett stort plus med den vovven är att hon är så otroligt tålig,  hon tar sig fram i all slags terräng för att hämta sina apporter. Är man en arbetsglad labbe så är man!

Moccas ena boll landade 6-7 meter in i skogen och även hon fick passera lite slån och sly, fast ganska gles. Den andra bollen skickade jag också in i skogen, fast åt andra hållet. Den råkade studsa på en trädgren, föll rakt ner och rullade ner i diket. Intressant att se om hon löser det där tänkte jag, innan jag vände och gick några meter med hundarna. Sedan vände vi om och jag skickade Mocca på bollarna, först på den i skogen, sedan på dikesrullaren.

Avståndet var inte mer än 20-30 meter, men en dubbel är en dubbel och terrängen var ju lite lurig. Men Mocca visar alla tecken på att kunna bli en riktigt duktig markör: hon spikade båda bollarna. Först gick hon på en rak linje in i skogen, slog ner nosen på exakt rätt ställe och fick vittring direkt. Sedan gick hon lika rakt och fint på det andra skicket och precis när hon gick över diket fick hon vittring på bollen, slog ner nosen, följde vittringen åt rätt håll och plockade bollen i diket. Skoj!

Köttbullesök

Hundarna börjar bli lätt nojiga av bristen på sysselsättning. Jag förstår dem – jag klättrar snart själv på väggarna, jag som brukar gå en eller ett par rejäla promenader varje dag. Jag är fortfarande jättesnuvig och har huvudvärk så promenaderna ligger på is. Men jag är faktiskt något bättre i halsen. Optimist som jag är så tolkar jag det som att jag är på bättringsvägen. För halsont brukar ju komma först. Eller hur?

Tills vidare får hundarna härja i trädgården. Idag tog jag en näve köttbullar och skar upp i pyttesmå bitar. Båda hundarna studsade upp och ner som två bollar när de insåg vad som var på gång. Lite stadgeträning först såklart, inget tokspring här inte. Men sen fick de ge järnet i trädgården och leta små köttbullebitar. Inte så svårt med två supernosar, och skare på snön dessutom (blir ju lite svårare när bitarna gömmer sig i gräset), men de hade riktigt kul en stund. Många ganska korta pass i trädgården är det som gäller idag och kanske en liten promenad ikväll. I helgen ska de få komma ut på ordentliga promenader igen, med mig eller husse. Beroende på hälsoläget.

Ha en trevlig helg, alla som tittar in!