Utflykt till Ulva

I eftermiddags åkte vi en sväng till trevliga Ulva Kvarn, strax norr om Uppsala. Vi inledde med en fika på det mysiga kaféet. Solen värmde gott så trots blåsten kunde vi sitta ute och ha det skönt. Mina ”lattevovvar” har  hängt med på det ena fiket efter det andra under semestern och tar det hela med ro.

Efter fikat gick vi ner till vattnet och lät hundarna hämta några apporter var. Hela familjen agerade kastare med den äran. Vattnet strömmade friskt i båda strömfårorna vid kvarnen, men i lugnvattnet en bit nedströms kunde hundarna simma. Mocca fick börja med att titta på när Musse hämtade ett par apporter. När jag sedan skickade henne på några korta apporter, precis utanför vegetationen, hade hon bra fart och tvekade inte alls när hon gick i. Aha! Ingen tvekan idag tänkte jag. Toppen! Då blir hon motiverad av att se en annan hund jobba, precis som jag trodde. Men när hon sen fick en apport på blankvattnet, inte mer än 15-20 meter ut, blev hon plötsligt tveksam igen. Vad sjutton? Ständigt nya frågetecken att räta ut!

Har grunnat lite på det där ikväll och bl.a. tittat i anteckningar från FART-testet hos Håkan och Karina i höstas. Mycket av det jag fick tips om när hon bara var 7 månader har stämt in väldigt bra tycker jag. Både när det gäller hennes karaktär/typ/beteenden och hur jag bör träna. ”Gör få repetitioner när du tränar och gör inte för enkla övningar, då kommer hon att tröttna. Utveckla och försvåra så snart du ser att hon lärt sig grunden”, tipsade Håkan mig om redan från början. Slarvigt av mig att glömma det rådet! Även Jörgen var inne på det när vi tränade på Wij igår, att Mocca kanske jobbar bättre/har högre motivation om övningarna inte är för självklara.

Slutsatsen blir alltså att köra väldigt få repetitioner och inte nöta samma slags övning (plättlätta apporter) flera gånger på samma ställe. Att titta på när en annan hund jobbar är ett bra sätt att öka motivationen, men sen ska hon inte gå på mer än 1 eller max 2 apporter innan hon får vara passiv och titta på igen. Min plan är att avsluta med att låta henne sitta och sukta lite, att titta på när en annan hund tar in ett par apporter. Men själv ska hon inte få hämta något mer. Istället går vi därifrån och gör något annat eller åker hem. Ambitionen ska vara att hon bygger upp ett sug efter att få jobba i vatten eftersom hon får hämta så få apporter.

Sen måste jag tänka till lite och försöka knåpa ihop några roliga och utmanande övningar också. Inte helt lätt. Men vem har sagt att det ska vara lätt att träna hund?

Några bilder från idag finns här.

Sommarträning på Wij

Ikväll var det sommarträning på Wij för alla Thorsvihundar. Jag hade med mig 6 vilt och fortsatte med sökträningen. De andra ville också träna sök med vilt så mina fåglar blev flitigt använda och åkte i sopen när jag kom hem. Men det gjorde förstås inget, tanken var att alla som ville fick använda viltet.

Vi la truten en bit ut i den ganska glesa vassen och en duva nära vattenkanten. Resten av viltet (2 kajor, en kråka och en till duva) låg längre upp på land, ett par låg uppe i slänten på åsen och de övriga två mitt i sökområdet, på olika djup. Jag var nyfiken och ville se om gårdagens fina sökarbete skulle upprepas, och även idag gjorde Mocca ett strålande jobb. Hon plockade in alla 6 snabbt och effektivt. Sprang i god fart åt det håll jag skickade, använde näsan fint och vände direkt upp i vind och slog ner nosen när hon fick vittring. Och hon tvekade inte att ge sig ut i vassen och hämta truten. Dessutom var alla avlämningarna fina. En rolig detalj var också att de andra tränade med skott längre bort, vid stranden, men Mocca påverkades inte alls av skotten utan jobbade helt obekymrat vidare. Skönt! Hon har helt klart börjat lära sig hur hon ska jobba på söket. Det som återstår nu är att skaffa mer rutin: träna i olika typer av terräng, successivt införa olika svårigheter, öka djup och bredd och antalet vilt. Men grundprincipen har hon greppat, det är det viktigaste.

Vattenjobbet gick ungefär som väntat: Mocca jobbade jättebra i vattnet och jag fick alla apporterna i hand. Däremot är hon väldigt försiktig när hon kliver i. Det måste vi få bort på något sätt. Jörgen och jag slog våra kloka ihop och testade lite olika varianter. Det lutar lite åt att hon påverkas av att någon annan kastar eftersom hon har betydligt mer drive när jag busar upp henne och sedan slänger en apport. Fast ibland har hon full rulle ut även när någon annan kastar så det är inte lätt att veta vad som är hönan och ägget!

Jag satt och klurade på vägen hem och kom fram till en träningsplan: Dels blir det mycket busapportering och lek/träning vid olika stränder för att vänja henne vid olika miljöer. Dels ska jag hämningslöst utnyttja vänner och familj som kastare. Både från land och från båt, så hon vänjer sig vid att andra kastar. Dels ska jag använda Musse och andra apporteringsglada hundar som draghjälp. Sticker inte Mocca direkt och hämtar sin apport när jag skickar henne, kallar jag in och låter en annan hund hämta. Om det behövs upprepar vi tills hon inser att hon måste sticka snabbt som tåget för att inte bli blåst på konfekten. Det, om något, borde väl få henne motiverad att ge sig iväg på en gång och hämta!

Tack alla för en trevlig kväll!

Sökträning

Ikväll susade jag iväg till Lunsen med hundarna. Efter en kort hundrastnings-blåbärsätar-svampletarpromenix, hivade jag in vovvarna i bilen och la ut ett sök med 6 vilt: 1 and, 2 kajor och 3 duvor. Söket var kanske 30 meter brett och uppskattningsvis 80 meter djupt. Terrängen var blockig och öppen tallskog med blårbärsris och sparsamt med buskvegetation. Ungefär halvvägs ut i området finns en liten brant. Området är perfekt för sökträning, framför allt med en ung och orutinerad hund som man vill ha lite koll på. Men också för en mer rutinerad hund: det går att göra söket hur svårt som helst (bredare, djupare, gömma under ris/mossa, uppe i träd, mellan stenskravel osv.

Min plan var att köra Musse först eftersom hon inte har tränat med vilt på så himla länge. Hon var supertaggad på väg till söket, men jag styrde upp henne och hon gick bra i fot och var helt tyst. Hon tog in allt vilt. De första 3 i högt tempo, de sista som låg längst ut tog lite längre tid eftersom hon började bli trött. Rutinerat sökte hon noggrant igenom hela området. Valde ständigt nya vägar/riktningar för att allt skulle täckas in. Det är fascinerande att se en duktig sökhund jobba, hon vet exakt hur hon ska göra för att hitta allt. Men söket är som sagt Musses paradgren, när hon får jobba helt fritt är hon som allra bäst. Härligt att se henne in action!

Sedan la jag ut fyra fåglar till Mocca. Hon jobbade ju rätt intensivt igår så det räckte med ett lite lättare pass idag. Men för att befästa tekniken ordentligt upprepar jag sökträningen några dagar i rad. Sen tar vi paus några dagar och så kör vi ett nytt sökpass igen i nästa vecka. Idag jobbade hon kalasbra! Det syntes verkligen att hon förstod vad hon skulle göra. Anden som låg närmast plockade hon nästan i farten. Trots att den låg helt fel i vind tvärnitade hon, ca 10-15 meter ifrån, vände 90 grader och hämtade upp den. Skoj! Sedan sökte hon faktiskt riktigt fint. Först jobbade hon sig noggrannt igenom närområdet, täckte även yttersidorna, innan hon började jobba sig utåt. Hon sökte inte kontakt eller stannade upp en enda gång, utan sökte i alldeles lagom snabb galopp och hade verkligen näsan med hela tiden. De tre fåglarna som låg lite längre ut kom in rätt snabbt.

Båda hundarna hade dessutom jättefina avlämningar och Musse som satt med när Mocca jobbade var helt tyst och lugn och störde inte alls. Jag belönade förstås hennes passivitet mellan varven, tycker det är viktigt att hon får lite cred när hon faktiskt sköter sig så bra.

Ett väldigt trevligt träningspass! Nu är båda hundarna trötta och nöjda och sover gott bakom min rygg.

Imorgon kväll ska jag till Wij med Mocca. Har lagt 6 vilt på upptining som jag tänkte ta med mig så jag kan köra ett sök imorgon också. Förutom det blir det förhoppningsvis tillfälle till lite vattenjobb. Skott + båt + glada tillrop har ju Anita och Jörgen lovat att tillhandahålla på sommarträningarna. Det låter lovande.

Valpbesök hos Thorsvi

I dag var barnen och jag till Thorsvi och kikade på valparna. Det har blivit en liten tradition, att jag tar med mig Lovisa och Frida för ett besök när Anita och Jörgen har en valpkull. Den nuvarande kullen efter Speys och Arron består av sju jättetrevliga, sociala och gudomligt söta individer. Tjejerna var förstås stjärnögda av lycka! Och valparna fick en stunds social träning med barnen.

Tack vare det fina vädret kunde vi vara ute så min kamera gick för runt större delen av tiden. Jag har sorterat och slängt massor, men det blev rätt mycket bilder ändå, hehe! Bilderna finns här. Jag har skippat bildtexterna, tycker bilderna talar rätt bra för sig själva. Som t.ex. när valparna fjäskar för de vuxna hundarna. Fantastiskt skoj att se vilken skillnad det är i kroppsspråket/hållningen, jämfört med när de kastar sig över varandra. Damerna Guinness och Lystra som var med kräver onekligen en hel del Respect!

Guinness och Lystra tiggde förstås också uppmärksamhet, i synnerhet Lystra som klistrade sig fast i mitt knä för att jag skulle klia henne. Medan Guinness, sin vana trogen, gick omkring med en leksak i munnen hela tiden och ställde sig tätt intill för att bli uppmärksammad. På vissa bilder syns bara en stor nos och en bit av en leksak, men vad jag egentligen hade tänkt fota är däremot svårare att se.

Tack Anita för att vi fick hälsa på!

Träning hos Märta

Idag åkte jag och Helena till Märta och tränade några timmar. Vi började vid vattnet och använde oss av Märtas fiffiga dirigeringsflottar. Mocca kände nog igen flottarna sedan förra gången för hon gick rakt och fint på linjetagen och hämtade apporterna utan att jag behövde stötta. Men nu lägger vi dirigeringsträningen på is ett tag och riktar in oss på provstarterna i höst. Vilket innebär att vi kommer att jobba med markeringar, sök och vilt.

Det sista avslutade dagens träning, efter en fikapaus där jag bl.a. bjöd på nybakade hallonmuffins. En klar favorit!

Märta la ut ett sök med 11 vilt: kanin, and, trutar, kajor och duvor. Söket var inte så brett men ganska djupt och låg på ett delvis vattensjukt och ”brötigt” hygge så hundarna fick verkligen jobba ordentligt. Helena och jag turades om att skicka Mixa och Mocca. Efter att ha tagit in ett par kajor, en trut och kaninen fastnade Mocca lite och kom inte riktigt ut i området. Men då hämtade Märta Jim (som är otroligt duktig på sök!) och skickade honom. När Mocca insåg att det fanns vilt att hämta betydligt längre ut jobbade hon sig sakta men säkert utåt och tog in fler vilt. Den allra sista fågeln var en duva som låg längst ut i området. Jag klev ut halvvägs och skickade och lät henne jobba på i sin egen takt. Hon är ingen snabbspringare min tjej, men oj så noggrann! Hon missade inte en grästorva därute. Sökte metodiskt igenom området, stannade vid alla gamla legor och undersökte dem (skoj att se att näsan var med!) innan hon fortsatte jobba. Efter en lång stund fann hon duvan och kom in och lämnade av. Så himla skoj att hon fick lyckas! Och ännu roligare att se hennes uthållighet, hon sökte väldigt länge utan att ta kontakt med mig eller ge upp. Får hon bara upp lite rutin på att söka på djupet blir det finemang, det är jag övertygad om!

Några bilder från dagens träning finns i galleriet. Tack Märta och Helena för en jättebra och trevlig träning!

Fler bilder från norr

Har lagt ut fler bilder från semestern i galleriet. Här finns några bilder från besöket hos Lillimars, några kvällsbilder från älven och bilder från träningen med Maria B och hennes duktiga Speja, halvsyster till Mocca.Vi tränade på en myr i närheten av Påläng, den lilla kustbyn söder om Kalix som drabbades av ett jordskalv dagen innan. Fast det märkte vi såklart inget av när vi var där. 3.1 på Richterskalan må vara häftigt med svenska mått mätt, men är ju ett pytteskalv jämfört med de skalv och jordbävningar som drabbar sydligare nejder.

Myren vi var på var rejält sank så vi fick hålla oss i kanten för att inte trampa igenom. Hundarna hade det tufft när de sprang genom den vattensjuka mossan som precis vid vattenkanten var tätt bevuxen med olika slags vattenväxter. Trots det jobbade de jättefint, hämtade sina markeringar utan problem och lämnade av i hand. Längre bort var det skogsmark intill sjön och en näckrostäckt vik. Där avslutade vi träningen med att köra några markeringar. Även här jobbade hundarna jättefint.

Bärtider

Dagen har till stor del gått i bärens tecken: hallon, svarta vinbär och körsbär. Vi har plockat, rensat och stoppat i plastlådor. Lasse fick precis ett ryck och satte igång ett syltkok, efter att ha ägnat timmar åt att kärna ur körsbär Jag är latare och nöjer mig med att rensa och frysa in för senare bruk. En hel del äter vi förstås direkt – ett näve färska hallon på morgonyoghurten är härligt! Fast man får rappa sig i vändningarna när det gäller bärplockningen. Mocca är grym på att äta bär! Idag parkerade hon sig först under körsbärsträdet medan jag plockade – trodde kanske inte att jag såg henne, men jag hörde när hon smaskade! – och sedan stack hon in huvudet i hallonbuskarna och fortsatte äta där. Men när hon försökte äta direkt ur min bunke med nyplockade bär satte jag ner foten. Hon lär sig snabbt, som tur är, så hon försökte bara en gång.

På skogsrundan idag ägnade både Mocca och jag oss åt att äta blåbär. Vilka mängder! Buskarna fullkomligt dignar av bär. Musse ser lite trött ut eftersom vi stannar hela tiden. Medan vi äter bär tuggar hon lite förstrött på något grässtrå. Men så långt som till att äta bär sträcker hon sig inte.

Imorgon ska vi iväg till Märta och träna lite, det ska bli kul! Förhoppningsvis hinner vi med både lite vattenträning och vilt. Just nu ligger en binge fåglar på upptining i tvättstugan. Är de någorlunda fräscha efter träningen imorgon ska jag lägga ett sök med vilt åt Musse så hon också får göra något skoj. Att få apportera vilt är det bästa hon vet, min bruning.

Bilder

Då så, nu finns det lite semesterbilder i galleriet. Jag delar upp bilderna på flera album eftersom det är rätt många. En mapp innehåller bilder från uppresan, bl.a. från den fina och trevliga gården i Ultrå, i närheten av Härnösand, där vi övernattade.

Mapp nr 2 är från Rörbäcks havsbad där vi var och badade med barnen och hundarna. En härlig, långgrund strand med ganska få besökare så vi hade nästan stranden för oss själva. La med ett par bilder på hundarna när de simmar i älven också, en av de vackra kvällarna däruppe. På grund av minimal nederbörd (om jag minns rätt ca 30-40 mm sedan början av juni…) var det väldigt lite vatten i älven och väldigt låg vattenföring. Lugnvattnet (selet) där hundarna badar på bilden var nästan stillastående med täta bestånd av vattenvegetation, bl.a. näckrosor. En apport låg nästan stilla när den kastats. Ovanligt nog, för lite strömt brukar det faktiskt vara även här, fast inte värre än att det normalt sett är badbart. Längs andra sträckor av älven är det desto mer fart på vattnet, även nu, och där är det förstås inte möjligt att bada.

Fler bilder kommer allt eftersom.

Hemma igen

Så har vi landat på hemmaplan igen. Sent igår kväll rullade vi in i Uppsala efter att ha kört från en gård i Härnösandstrakten där vi övernattat. Resan gick bra, men huvaligen vad mycket trafik det var på E4! I fredags hamnade vi dessutom i ett intensivt regnväder så vi fick köra väldigt långsamt i bra många mil. Ingen höjdare när man har en dagsetapp på nära 50 mil framför sig…. Men förutom regnet på väg hem har vi i stort sett haft sol i en hel vecka. Alldeles lagom varmt så vi har kunnat göra lite utflykter med barn och hundar. Perfekt semesterväder alltså!

Bilder från semestern kommer ut i galleriet så småningom.

Nu ska vi vara hemma någon vecka och bl.a. ta hand om bären som mognat medan vi var i norr. Lite hundträning blir det också, förstås! Nästa vecka är vi förhoppningsvis i Värmland. Om bara regnet ger med sig…. Enligt rapporter från min mamma som varit i stugan någon månad har det nästan regnat non stop de senaste veckorna. Nu ligger stranden under vatten, liksom stora delar av bryggan. Vi håller tummarna att solen når Värmland de närmaste dagarna!

Grattis!

Ett stort grattis till duktiga Extra (Thorsvi Glenlossie) och matte Ellis som fixade ett förstapris på LRK Östergötlands inofficiella jaktprov, Lilla Retrievermästerskapet, igår lördag. Jätteskoj och massor av grattiskramar från oss!

Duktiga och fina Extra, här på en bild tagen i maj.