Genrep med Ellis

Idag åkte den ”ambulerande jaktträningssassistenten”, d.v.s. jag , till Upplands Väsby och träffade Ellis och Extra. Ellis ville ha lite hjälp med vilthanteringen och Väsby (min f.d. hemkommun) ligger ungefär halvvägs mellan Haninge och Uppsala. Såklart jag och Mocca ställde upp, det är bara skoj om vi kan hjälpa till!

Ellis hade med sig 7 vilt (trut, kråka, kajor och duvor) och jag tog med mig en kanin. Vi började med markeringar. Jag tog med Mocca och ställde mig en bit upp i en skogsbacke och kastade, medan Ellis stod med Extra en bit ut på vallen och skickade så hon fick med ett terrängbyte på köpet. Extra var som vanligt snabb som vinden och spikade markeringarna. Dessutom fina upptag, snabba inlevereringar, mjukt grepp och alla fåglarna utom truten i hand. Vi gjorde om, men band om vingarna på truten för att se om hon skulle bära den bättre (första försöket fick hon ett slarvigt tag i ena vingen och tappade den innan avlämning). Jodå, det gick bra. Hon tog ett bättre grepp och bar den hela vägen till Ellis. Kalas!

Den inledande träningen gick så pass bra att jag spontant utbrast: – Jaha, och vad är problemet? Avlämningarna kan det inte vara i alla fall. Ellis skrattade och höll med, det var ju framför allt avlämningar hon ville träna med Extra, men det såg onekligen jättebra ut.

Efter markeringarna la jag ut ett sök med 8 vilt. Medan viltet låg till sig tog vi en fika, satt och snackade och hundarna fick lite nyttig passivitet. Sen turades vi om att skicka på söket. Mocca fick inleda med att ta in ett par vilt eftersom Extra jobbar bättre med lite konkurrens. Och hon blev onekligen taggad när hon såg Mocca jobba. När det blev hennes tur for hon iväg med en faslig fart och kom lika snabbt tillbaka med viltet. Alla avlämningar var bra, förutom en kaja och kaninen som landade precis framför Ellis. Men den var lite kladdig och inte så kul att hantera så det var inte så konstigt.

Att ha med Mocca som sparring gick för övrigt jättebra. Hon är en väldigt cool tjej som inte hetsar upp sig i första taget. När det är hennes tur drar hon snabbt iväg och jobbar sen jättefint. Men i passivitet, när andra hundar jobbar, är hon lugn och tyst vid sidan och kan vara okopplad hela tiden. Hon är så ljuvlig att träna och föra min lilla hund!

Jag stod och tittade på när Ellis och Extra jobbade och kunde ge lite tips kring sånt som kan vara svårt att se själv när man tränar, som tajmingen i beröm/nej (att t.ex. inte fortsätta berömma inlevereringen om hunden droppar apporten/viltet, det är ju trots allt ett icke önskvärt beteende, det är viktigt att vara tydlig så hunden förstår när den gör rätt/fel) och att tänka på kroppsspråk och röstläge. Extra är snäppet vekare än Mocca och det syntes direkt när Ellis blev lite missnöjd med en avlämning – små förändringar i röstläget och något stelare kroppsspråk som Extra omedelbart kände av och blev lite störd av. När jag påpekade det och Ellis ändrade till ett mjukare/gladare sätt, blev Extra genast trygg och jobbade mycket bättre. Tänk vilka små nyanser det handlar om och vilken stor skillnad det blir bara man ändrar något litet. Jättespännande att stå och titta på och mycket lärorikt även för mig! Ellis önskade såklart att hon kunde se sig själv på film så det blir till att dra med gubben på träning nästa gång så han får filma!

Ellis var riktigt nöjd efteråt, de flesta avlämningarna gick bra. Extra arbetade mycket bättre jämfört med för bara någon vecka sen och för varje träning går det åt rätt håll. Härligt! Nu håller vi tummarna på torsdag då Ellis och Extra debuterar på jaktprov i Östergötland, samma prov som Gerd och Silke ska starta på. STORT LYCKA TILL TJEJER!

Svamp- och mobilsök

Dagens planerade WT-arbete i Bro fick skjutas ett par veckor framåt eftersom delar av provledningen däckat med magsjuka. Krya på dig Maria!

Istället ägnade jag en del av förmiddagen åt att ta en skön skogspromenad med hundarna. Den här gången med en svampkorg i näven. Några enstaka vanliga kantareller hittade jag, men det är ju den svamp ”alla” plockar och vår närskog är ett populärt utflyktsmål så den som vill ha kantareller bör nog åka någon annanstans. Men jag hittade rätt många andra sorter som är toppengoda att blanda: stensopp, aspsopp, smörsopp, sammetssopp, citrongul slemskivling, svart trumpetsvamp och blek och gul taggsvamp.

Vi var ute i över 1,5 timme och var lite småtrötta när vi traskade hemåt, vovvarna och jag. Jag kände mig hungrig och tänkte att det nog var lunchdags så jag skulle ta fram mobilen för att kolla tiden… och inser att jag har tappat mobilen, någonstans i skogen. Visserligen har jag två duktiga sökhundar, men en mobil som knappt avger någon vittring, ”någonstans i skogen”, nä – det var inte ens värt mödan att försöka.

Jag blev så jäkla irriterad på mig själv! Att ha mobilen i västfickan och inte stänga ordentligt är så otroligt korkat, den hade så klart trillat ut när jag böjde mig framåt och plockade svamp. Benen kändes som bly och korgen vägde plötsligt 30 kg. Svettig, trött, sur och hungrig kom jag hem, slängde i mig lite mat och enrollerade Lasse till ”leta mobil-expedition”. Vi bakspårar, sa jag. Vi börjar leta där jag upptäckte att den var borta.

Min snälle karl hakade på och vi cyklade till skogen, jag orkade bara inte gå hela vägen igen! Hundarna fick såklart hänga med, de tackar ju inte nej till en extra skogstur. Lasse ringde min mobil medan jag gick omkring och lyssnade och spejade, samtidigt som jag hade koll på hundarna för att se om de händelsevis fick vittring eller hörde telefonen. Efter 15-20 minuters letande, ungefär längs den väg jag hade gått, säger jag till Lasse: – Vi ska ditåt, jag känner igen den där aspsoppen.

- Va? Hur kan du skilja en aspsopp från en annan, det finns ju hur många som helst?

Okej, jag kan hålla med om att det lät helknasigt! Jag har ju inte precis morsat på alla svamparna längs vägen, haha! Men jag hade plockat lite svampar i närheten och hade sett just den här som stod lite i ensamt majestät och var osedvanligt snygg, med sin orangefärgade hatt. Så jag knallade ner där och hör plötsligt att det ringer! – Tyst!, sa jag till Lasse. Jag hör den! Tittar ner och ser telefonen en halvmeter från mina fötter, nästan vid den stiliga aspsoppen.

Ja, där fick jag impa lite på sambon som tycker att en aspsopp är den andra lik. Och som dessutom har uselt lokalsinne och inte fattar hur jag kunde bakspåra och gå samma väg tillbaka. Men jag är ju ute i skogen så gott som dagligen och hittar nästan som i min egen bakficka så att gå tillbaka samma väg i sin egen skog är inte så svårt. Det är förstås svårare om man är på främmande mark och inte har några riktmärken som man känner igen.

Hur som helst, telefonen är återfunnen och jag slipper spärra den, köpa ny och ägna massor av (onödig!) tid till detta imorgon. Gud så skönt! När jag väl hade hittat telefonen hade jag också fått ett meddelande från Märta som startade på Stockholmsprovet idag med Jim. Den filuren hade gått som tåget och skött sig exemplariskt. Tills de kom till hans paradgren: Söket. Då fick han plötsligt hjärnsläpp och ”glömde” att det man hittar, det ska ju faktiskt hem till matte också. Ja, jag säger då det! Det är som Anita brukar säga: ALLT kan hända på prov, oavsett hur bra det går på träning och hur genomtränad hunden är. Så sant som det är sagt! Något vi alla vet om och ofta får uppleva.

När Jim är på banan igen och har hjärncellerna i behåll kommer han att greja ettan av bara farten. Han är så fruktansvärt duktig den killen. Vi håller tummarna såklart!

Träning vid Lafsen

Idag stack jag och Helena till Lafsen, ett par mil norr om Uppsala, och tränade ett par timmar. Solen sken, det blåste lite och var perfekt träningsväder. Uppsalas vårprov brukar hållas vid Lafsen, en jättefin liten skogssjö, inte så långt från Vattholma. Vi brukar vara vid en vik en bit från badplatsen när vi tränar, men idag gick vi till badplatsen istället. Toppenfin brygga, jättefräscha torrtoaletter och fina träbord med bänkar att fika vid. Lyxigt värre!

Vi började med att fika och snacka igenom träningen. Jättenyttigt för hundarna att inleda med passivitet. Eftersom Mixa tyvärr var lite gasad på förra provstarten och knäckte vilt, inledde vi träningen med dummisar så att Helena kunde jobba igenom Mixa ordentligt. Sen avslutade hon träningen med vilt. Musse och Mocca fick hämta några dummisar också, även om jag framför allt var med för att hjälpa Helena med träningen eftersom de ska starta på prov igen om en vecka.

Våra tjejer Lovisa och Moa hängde också med idag. De hjälpte bl.a. till och kastade dummisar från bryggan när vi tränade markeringar och dirigering på vatten. Toppenbra hjälp! Musse och Mocca fick lite enklare markeringar och något linjetag och Mixa lite svårare dirigeringar. Förutom vattenjobbet fick Mocca och Musse hämta varsin dubbel inne i skogen. Jag skickade från gräsplanen så det blev ett terrängbyte och Lovisa stod på en liten kulle ca 30 meter in och kastade apporterna på linje. Den bortersta hamnade strax bakom kullen, den närmaste framför. Båda hundarna löste uppgiften jättefint, men Musse valde den bortersta (först kastade) först, medan Mocca gjorde tvärt om. Vet inte varför eftersom Musse hade stenkoll på den närmaste apporten – hon gick spikrakt och tog den på andra skicket. Kanske den dolda, bakersta lockade mest eftersom den försvann ur sikte? Ja, den som visste hur hundar tänker!

Vi avslutade med att jag gick en bit längs skogskanten och la ut en trut för en vattendirigering till Mixa. Avståndet var ca 50-60 meter, ganska normalt för ökl. Medan jag knallade iväg la Helena ut ett sök åt ett annat håll så Mixa hade uppmärksamheten riktad åt det hållet. Vi ville inte att hon skulle bli frestad att ta landvägen, om hon såg mig gå iväg. När truten var på plats ställde de upp på stranden och jag sköt ett skott vid truten för att skapa en minnesbild åt Mixa. Dirigeringen gick nämligen förbi det område där Mixa tidigare hade hämtat både markering och en kortare dirigering så för att det inte skulle bli alldeles toksvårt ville vi hjälpa henne lite.

Efter att ha markerat skottet gick Helena iväg och lät Mixa ta in söket. Det gick fint, alla kajorna kom in och både apportgrepp och avlämningar var jättefina. Härligt! Helena avslutade med att skicka Mixa på vattendirigeringen. Som vi hade förutsett fastnade hon lite vid det första stället, men Helena jobbade på och fick henne vidare och när hon kom rätt i vind vid land tog hon truten rätt snabbt. Skoj!

Några bilder från idag finns här.

Imorgon bär det av till Bro. Då ska jag, Maria och Magnus lägga upp och testköra rutorna inför LRK Östras WT i september. Det ska bli kul!

Avslutningsvis skickar jag ett STORT GRATTIS till duktiga Susanna och Bonus som grejade ett andrapris i sin premiär i ÖKL. Härligt tjejer!

Grattis också till Gerd och Silke som gjorde sin debut i nkl på jaktprovet i Västerås idag, ett inofficiellt prov i regi av LRK Västmanland. Lite otur på söket (en illaluktande trut som merparten av hundarna vägrade ta in) gjorde att det tyvärr inte blev något pris idag. Men Silke spikade både land- och vattenmarkeringarna och Gerd fick jättefin kritik, allt utom söket gick klockrent. En debut med mersmak! På nästa prov och med fräschare fåglar kommer det att gå galant! LYCKA TILL!

… och tävlingar

Om någon händelsevis har missat det så anordnar LRK Östra ett jubileums-WT lördagen den 26 september. Är du sugen på att vara med? Anmäl dig NU i så fall! Egentligen har anmälningstiden gått ut, men några fler har vi plats för. Här kan du göra din webbanmälan.

Det är inte bara LRK Östra som arrangerar workingtest i höst. Flera andra rasklubbar har också tävlingar. Här är några:

• 3 oktober – GRK Stockholm, WT i Dåntorp, Haninge
• 3 oktober – FRK Gävle/Dalarna, WT i Rättvik
• 4 oktober – LRK Sörmland, poängjakt (WT) i Hässelängen, Sparreholm
• 10 oktober – FRK Östra, WT i Fjällnora, Uppsala
• senhöst – GRK Uppland, WT (har tidigare år hållits i Fjällnora, utanför Uppsala)

Det är möjligt att jag anmäler oss till ökl på något WT i höst, bara för att det är kul att testa gränserna lite. I nästa vecka ska vi alla fall dra igång ökl-träningen på allvar. Har anmält mig till en halvdags walkup-träning hos Reedsweepers. Ska verkligen bli skoj att träna för Helena igen!

Trevlig helg, alla som tittar in!

Provstarter….

Många vänner ska starta på prov i helgen och i veckan som kommer!

På Stockholmsprovet startar Helena L-ström, Lotta B och Märta S. Reserverna Kian och Peter W och Susanna T ligger så pass bra till på reservlistan att de kanske kommer till start de med. Och i Västerås gör Gerd M debut i nkl.

På tisdag håller jag tummarna för Tina C, på torsdag för Sanna H, Karina S och Ann-Katrin B på Norrtäljeprovet och för Gerd M och Ellis L som startar i Östergötland. Nästa helg hoppas jag det går bra för Helena L-berg och Helena L-ström som kommit med på Uppsalaprovet. Reserverna Mariette N och Sanna H håller jag såklart också tummarna för!

Lycka till allihop!!!

Träningstankar

Har funderat lite idag på hur jag ska lägga upp Moccas träning. Är det något som inte funkar har jag för det mesta gjort upplägget lite för svårt. Samtidigt vill jag inte göra övningarna för lätta så hon tröttnar eller stagnerar. Hon är duktig och snabbtänkt och behöver lagom svåra övningar för att utvecklas.

Börjar hon ”fråga” på ett linjetag vill jag inte korta ner/förenkla, istället motiverar jag upp målområdet så minnesbilden blir tydligare. När jag tränar själv och inte har någon som kan kasta en markering eller skjuta ett skott som retning får jag länka ihop övningen bakifrån istället: börja med att skicka från lite närmare håll mot ett målområde och sedan successivt förlänga avståndet. Jag brukar skicka från 2-3 avstånd och sedan låta en eller två apporter ligga medan vi går en runda. På vägen hem får hon ta in de sista – det blir en check av minnet och ett sätt att testa att hon har förstått övningen. Vi tränar ofta på samma ställen för att ytterligare befästa målområdena.

Närsöksträningen ska vi också ta upp igen, den har legat i träda några månader medan vi har ägnat oss åt B-provsträning. Vi är lite ringrostiga båda två när det gäller närsöket, men det ska förhoppningsvis gå ganska snabbt att fräscha upp kunskaperna och sedan bygga vidare och utveckla träningen.

Förutom att träna ska jag definitivt plocka lite svamp den här veckan! Hittade en hel del i morse igen, men hade som vanligt ingen svampkorg med mig så de fick stå kvar till nästa gång vi är i skogen.

Regnig promenad och lite kvällsträning

Idag har det regnat nästan hela dagen. Vi gick en sväng i Hågadalen på lunchen. Usch, jag gillar inte att promenera i regnställ! Man blir lika blöt på insidan som på utsidan. Och varm. Önskar jag hade tänkt på att ta med mig en svampkorg, hade inte ens bajspåsar i fickan så jag fick lämna taggsvampar och andra godsaker till ett senare tillfälle. Gick kallsinnigt förbi allt, förutom två härliga stolta fjällskivlingar. De är för fina att gå förbi!

På kvällen åkte vi till Ultuna och träffade träningsgänget. Några körde walkup-träning, men för egen del softade jag och la mesta tiden på att snacka och fika medan hundarna hade siesta i bilen. Testade dock lite linjetag med Mocca. Satte ut två av mina vita käppar, ca 20 meter till första och lika långt till den andra. Vittrade in och gömde en tennisboll + la en dummy synligt vid varje ställe. Mocca såg på när jag gjorde i ordning områdena för att få lite extra retning. Sedan skickade jag på linjetag.

Hon tog in allt, dummisarna först och sedan bollarna. Använde näsan fint när hon kom till de invittrade områdena, men behövde lite stöttning på tredje skicket när hon skulle ut till käpp nr 2 och det första stället var tomt. Fjärde skicket gick fint, då hade hon hjälp av att ha varit vid käpp 2 en gång och gick över det invittrade området utan problem. Den här sortens träning (gömda apporter, invittrade områden osv) blir det mycket av framöver.  Så småningom ska jag lägga till störningar (kast, skott) och även hö/vä-dirigering. Men till att börja med jobbar jag bara med raka skick så jag får upp längderna, även vid ut-tecknet. Det är en låååång väg att gå, sträckan från nkl till ökl, men oj vad skoj!

Musse fick ett litet minisök, ett par dummisar i våtmarken intill. Hon jobbade riktigt bra, med fart och fint sökmönster, så de kom in rätt snabbt. Ett störningskast när hon var på väg in med apporten andra gången fixade hon också, även om det syntes att retningen var stark. Duktig tjej!

Mer än så tränade vi inte – alla pass behöver ju inte vara så långa. Att kunna ta det lugnt i bilen med öppen baklucka, trots att flera andra hundar  utanför både busar och låter en del, det är onekligen jättebra träning det med.

Tack alla för en trevlig kväll!

Höstplanering

Jaha, plötsligt sitter jag här med en ökl-hund. Söndagens förstapris innebär att höstplaneringen måste revideras så i dag har jag avanmält mig från några nkl-prov, både inofficiella och officiella: Västerås, Brunnsholm, Hassla och Vallentuna. Ett återstår: Eskilstuna. När jag erbjöd mig att stå åt sidan fick jag veta att de inte hade tillräckligt med anmälningar till rutorna.

- Va, ni har ju massor av anmälningar i nkl?, sa jag. Jo, men vi kör dubbla rutor fick jag till svar. Hon noterade att jag gärna står över om det kommer in efteranmälningar. Annars får jag överväga om jag ska starta eller stryka mig. Ett till nkl-prov kanske vi kan klämma in? Bara för skojs skull.

Men i huvudsak kommer vi att ägna oss åt ökl-träning framöver med sikte på provstart någon gång nästa år. Helena Lindström, Reedsweepers, har ökl-träningar i höst så dit åker vi nog en del. Dessutom blir det fortsatt träning för Anita med G2-syskonen. Det artar sig till en riktigt trevlig hundhöst!

Ett tillägg: Jag har ju egentligen två ökl-hundar, om man ska vara petig. Musse har också en etta i nkl och tränades för ökl i drygt ett år innan jag la ner provambitionerna. Hon har kapacitet för många av svårigheterna i ökl och gjorde en del riktigt bra prestationer, men det fattas för mycket när det gäller följsamhet, koncentrationsförmåga och en del annat för att det ska vara lönt att satsa vidare. Som träningskompis och sparring till Mocca är hon däremot lysande. Att ha två hundar när man tränar är otroligt bra, det går att träna på ett helt annat sätt än med bara en hund.

Tack! Och grattis!

Först och främst: Tusen tack till alla som hört av sig och grattat via telefon, mail, sms och bloggen! Jag svarar er så här istället för att skicka ett svar till var och en. Det känns verkligen jättehärligt med alla som stöttat, peppat, hållt tummarna och sedan hört av sig för att gratta till förstapriset. Och tack Jill, Peter, Inga, Inger J, Kristina m.fl. som peppade mig på provet igår – det var lite darrigt ett tag. Att gå och vänta på provstart en hel dag är inte drömmen direkt… (vi gick ut näst sist). Tack vänner, ni är bäst!!

Vill också skicka ett särskilt tack till funkisar och provledning igår. Några känner jag sen tidigare, men även de jag inte träffat förut var otroligt omtänksamma och vänliga, både mot mig och övriga startande. En skön stämning och ett trevligt prov som LRK Sörmland kan vara stolta över!

Sedan vill jag passa på och gratta några andra som också  gick till pris i helgen: Karina S med Hedning (1:a nkl), Inga med Kenzo (1:a nkl), Tina med Fokus (2:a nkl), Inger J med Meg (1:a i nkl), Björn med Smilla (1:a nkl) som startade i Sparreholm. Jättefint jobbat, allihop! Kristina med Hera tog ett snyggt andrapris i ekl i Arvika i lördags. På samma plats tog Sofia och Speja ett tredjepris. Ett riktigt klurigt prov, att döma av Sofias blogg. Så otroligt imponerande att greja pris i sin första start på den nivån! Uj uj, vad mycket jobb som ligger framför oss innan vi kan starta i ekl! Avslutningsvis ett jättestort grattis till duktiga Peggy och Ace som tog sin andra raka elitetta i Alfta i helgen. Ett fantastiskt ekipage och en helt otroligt bra prestation!

Förstapris på jaktprov!

Foto: Raneryd

Mocca debuterade på jaktprovet i Sparreholm idag. Det gick hur bra som helst, vi fick ett första pris och riktigt fin kritik, enbart 5:or. Skoj! Så här tyckte Mats Närling om Moccas arbete idag:

• Samarbetsvilja: Stor samarbetsvilja, prövningen igenom.
• Sökarbete: Täcker marken väl i djup och bredd. Arbetar med ett bra sökmönster och är effektiv.
• Fart: Anpassad
• Uthållighet: Håller för prövningen
• Näsa: Används väl
• Dirigerbarhet: Tillräcklig för klassen
• Markeringsförmåga: Markerar fallande vilt utmärkt, distinkt.
• Skottreaktion: Uppmärksam
• Stadga: Fast inför fallande vilt. Tyst.
• Apporteringslust: Stor, spontan med trevliga upptag och inlevereringar.
• Apportgrepp: Korrekta grepp och (i huvudsak) avlämningar
• Simteknik: Simmar utmärkt
• Vattenarbete: Arbetar gärna i vatten
• Hundtolerans: OK
• Sammanfattande kritik: En trevlig labbetik som uppvisar de egenskaper som en bra apportör bör ha.

Provet var rakt och förhållandevis enkelt utan onödiga krångligheter: 2 enkelmarkeringar på land, 2 enkelmarkeringar på vatten och sedan ett sök med 6 vilt. Mocca började med att spika sina två landmarkeringar. Sedan en transport efter skytt till vattnet, förbi publiken (ca 25 pers). Första markeringen landade rakt ut, på blankvatten. Den andra landade dolt, bakom vassen. Hon gick i med god fart, utan tvekan, simmade ut på den första och hämtade den och drog rakt igenom vassen på den andra innan hon började simma, spikrakt mot fågeln. Fick båda fåglarna i hand. Härligt! Här började jag känna mig riktigt glad – hade gruvat mig lite för vattnet. När det momentet ”var i hamn” kändes livet genast ljusare!

På väg upp till söket gick vi förbi publiken igen. Sedan sköts ett skott precis innan vi kom fram. Mocca började med att plocka in 4 vilt i ganska bra fart. Efter det försvann hon och var borta i evigheter. ”Pröva att kalla in henne om du kan”, sa Mats, så jag blåste inkallning och hon kom ganska snabbt – med truten. ”Ja, där var hon inte tidigare, det vet jag”, sa Mats, som hade stått ute i området och visste att hon inte hade stått och hängt över fågeln. Puh! Förmodligen hade hon rotat runt nere vid sjön, liksom så många andra hundar. Vi har ju tränat strandnära sök rätt mycket så hon gjorde förmodligen bara sitt jobb och kollade noga att det inte låg något vilt där inne i vassen. Duktig tjej!

Sedan fick jag skicka på det sista viltet, en and. Nu försvann hon en stund igen. När Mats precis vände sig mot mig och sa att det viktiga inte var att fågeln skulle in, han ville bara se att hon jobbade uthålligt – då kom hon tillbaka, fast tom. Kollade på mig, på Mats och på mig igen. Ungefär som om hon hade hört vad han hade sagt, hehe! Jag stod tyst och stilla och tittade rakt ut, dit jag hade skickat henne. Då gjorde hon en tvärvändning och drog iväg ut igen, åt rätt håll, och kom rätt snabbt tillbaka med anden. Tjohej!

Sedan kom det en liten regnskur så Mats och skrivare Harriet satte sig i tältet. Utanför stod vi och hukade under ett träd: jag, Jill, Peter, Inger J, Inga m.fl. och snackade om provet. Alla berömde Moccas insats. När sen Mats hade hållit öppen kritik skojade han och sa att ”det blir ett förstapris idag, om NI nu bara kan hålla tyst i passiviteten, båda två!”. Haha! Han  hade såklart hört vårt kacklande utanför tältet. Han var för övrigt väldigt trevlig mot alla startande, även de som nollade idag. En domare jag gärna startar för igen.

Enda minuset i protokollet idag är väl två avlämningar som var lite slarviga, men annars är jag supernöjd med min lilla tjej! Men nu är vi båda griströtta så bilderna får vänta lite, förutom en som Peter tog. En bild på Mocca med sin stiliga förstaprisrosett. (Jag får visst satsa på förstapriser hädanefter, rosetterna är så snygga till det röda kopplet, haha!

Sparreholmsprovet kan varmt rekommenderas! Glada och vänliga funktionärer, fina omgivningar och inga onödigt krångliga provupplägg. Jättetrevligt, kort sagt!