G2-träning

Idag var det dags för onsdagsträning med G2-orna igen. Ännu en solig och härlig dag, fast rätt bitigt i den kyliga vinden så det krävdes lite varmare kläder än förra veckan.

Vi inledde träningen på ett hygge där vi jobbade mot två olika målområden. Först skickade vi ganska nära och därefter från allt längre håll. Tanken är att vi ska återvända till samma ställe på kommande träningar och inte bara träna markeringar, utan även jobba med dirigeringar. Är vi fler som tränar framöver så kan vi även köra en markeringsklocka. Ett toppenbra ställe som ger många olika träningsmöjligheter!

Efter träningen på hygget gick vi tillbaka tillbaka till sjön, fikade och diskuterade resten av träningen. Jag valde att enbart köra passivitet och kontakt för att få Mocca att gå ner i varv (hon laddade lite på hygget). Dessutom hade hon lite gnissel som jag ville jobba med när vi hade störningen av andra hundar. Hon svarade jättefint på träningen: Gick ner i varv, blev tyst (så när som på ett par enstaka pip) och satt lugnt bredvid mig och tittade på när de andra tränade. Hon var betydligt lugnare och tystare idag än förra veckan, men än finns det rester av skendräktigheten kvar. Det är den som gör henne lite orolig och rastlös, det var precis likadant i våras. Så vi jobbar på med kontakt och passivitet och hoppas det försvinner snart.

Medan Mocca och jag jobbade med kontaktövningar så körde de andra först landmarkeringar och sen vattenmarkeringar. Dubbla för de ”stora” och enkla för lilla Mondi. Även Speys fick hämta ett par vattendirigeringar och jobbade riktigt bra. Jag tog lite bilder som ligger i galleriet. Charmtrollen Carron och brorsan Spencer fastnade förstås på några bilder. Anita har hand om Spencer medan matte är och tränar i England.

Höstpromenader

Brrr, plötsligt känns det att hösten är här! Frost i natt och bara 1,5 plusgrader i morse. Ja, det är ju snart oktober så det är inte så konstigt, men som vanligt hänger jag inte riktigt med i svängarna när temperaturen skiftar. Var lite för tunnklädd idag så jag ska ta på mig mer imorgon när jag ska träffa G2-orna och träna. Vill verkligen inte frysa då!

I morse blev det en skön skogsrunda och på eftermiddagen en sväng i Hågadalen. På morgonrundan tog jag med mig chuckiten och passade på att träna lite nyttigheter: stadga, stopp, inkallningar, minnesmarkeringar m.m. Nu när Musse blivit lite äldre och förståndigare (ja, partiellt i alla fall så funkar det riktigt bra att köra dem tillsammans. Jag brukar t.ex. blåsa stopp när båda är en bit framför, hålla dem sittande, kasta en markering åt vänster och en åt höger som landar dolt, bland träd och stenar i skogen. Sen kallar jag in och så får de hämta varsin markering. Båda är kanonduktiga på det där, inte minsta försök att knalla, raka spåret till mig på inkallningen och sen jobbar de jättefint för att ta in sina markeringar. Skoj!

Med Mocca kör jag mer minnesmarkeringar än med Musse och jobbar också mer med följsamheten. Brukar slänga bollar med chuckiten åt olika håll medan jag har henne vid sidan. Då får hon träna både stadga och följsamhet medan hon följer med mig runt och jag kastar åt olika håll. När jag har slängt ut ett gäng bollar vänder jag tillbaka och testar hur bra hon minns. Tränar samtidigt mig själv i att inte använda handtecken i onödan utan försöker ställa mig på samma sätt som när det är direktmarkeringar så hon förstår att det är en markering och inte en dirigering. Det går allt bättre, vi börjar få lite kläm på det där, båda två. Sen har hon ett grymt minne, tjejen, hon fixerar alltid rätt plats med blicken.

Har också börjat lägga in störningskast ibland för att öka svårigheterna, både när hon är på väg ut och när hon är på väg in. Idag fick hon en stoppsignal när hon var på väg på en markering. Jag höll henne sittande och kastade en ny boll rakt åt höger, lät henne markera noga och berömde. Sen tog jag kontakt med stoppsignalen och skickade på den första bollen med ett ut + handtecken. Hon gick på snöret pinglan, spikade bollen och gjorde inte minsta försök att dra iväg efter boll nr 2. Skoj!

På eftermiddagsrundan i Håga tog jag med mig kameran och fotade lite i det vackra höstvädret. Älskar verkligen färgerna så här års. Hösten (fram till november i alla fall) är verkligen en härlig årstid! Hundarna sprang mest runt och nosade, det är förstås extremt mycket dofter just där, i närheten av UBK. Men lite bus blev det också.

Vila

Just nu ägnar jag mig åt att försöka återhämta mig från de senaste veckornas slit, jag höll nästan igång dygnet runt på slutet. Hugaligen, det tar verkligen på krafterna att vara provledare! Som tur är har jag det någorlunda lugnt i firman den här veckan så jag hinner fixa lite på hemmaplan och ägna mig åt hundarna, deras träning har legat i träda medan jag svettats med WT-förberedelser. Men nu skådar vi ljuset i tunneln!

På onsdag är det dags för G2-träning hos Katarina, på fredag ska jag troligen träffa Märta och Jim, och på lördag blir det träning med Kattis och Soya, Mattias och Humlan. Då får jag dessutom träffa deras unghundar Raps och Axxa som ju är släkt med Mocca. Jag kallar dem för ”Moccasinerna”, på skoj.

Ska verkligen bli skoj att träna hund och träffa goda vänner den här veckan! Men imorgon tar vi det lugnt, en dag till utan någon inbokad aktivitet känns helt perfekt.

Grattis!

Stort grattis till några duktiga Thorsvi-ekipage som varit ute på prov!

Lotta och Chelsea grejade ett förstapris i ekl i Växjö i helgen. Kennelns första dessutom, onekligen lite extra skoj just därför!

Stefan och Edda (Moccas halvsyrra) knep ett förstapris i nkl idag. Blev dessutom provbäst! Härligt!

Vicky och Maggie (Moccas syster) grejade ett tredjepris i nkl i helgen. Grattis till er också!

Slutligen: Stort grattis till Moccas pappa Flint som grejade första ettan i ökl i helgen tillsammans med matte Charlotte. Skoj! Lägger in en bild på stilige Flint här.

LRK Östras WT

Så är det då över, Labradorklubben Östras Jubileums WT, som gick av stapeln på Säbyholms fina marker, strax utanför Bro, i lördags. Ett WT som jag provledde tillsammans med Maria H och Magnus L som även dömde två av rutorna. Det var rätt kämpigt ett tag att få ihop det hela, att få tiden och orken att räcka till. Men vi har fått en hel del positiva kommentarer efteråt, bl.a. att det var ett rakt och trevligt upplägg utan konstigheter. Det värmer onekligen lite extra för precis så ville vi ha det! Stort tack till alla er som hjälpte till – domare och funktionärer, ingen nämnd och ingen glömd – och alla deltagare som bidrog till att stämningen var på topp hela dagen. Jag hoppas alla hade en trevlig dag!

Det kommer ett kort reportage om workingtestet så småningom, jag har lovat klubben att skriva några rader. Så jag nöjer mig bara med att säga att det var väldigt roligt, om än slitsamt, att  arrangera ett WT.

Jag tog en hel del bilder som finns i galleriet om någon är intresserad. (Peter S var dock fotograf när jag höll i prisutdelningen) Har funderat vilken bild jag ska lägga in här som en liten sammanfattning av dagen och väljer två av våra duktiga funkisar: Isabella och Maria. Båda är elever på Säbyholms naturbruksgymnasium som inte bara lånade ut mark till vårt WT, utan även ställde upp med funktionärer (både elever och lärare). Tusen tack till er alla!

Alla dessa listor…

Oj oj oj, vad med listor jag skriver just nu! Massor att göra. Mycket att packa. Inget får glömmas!

Imorgon sticker jag till Bro för att förbereda inför LRK Östras WT på lördag. Vi som provleder ska snitsla och skylta längs vägen, snitsla upp alla rutor, märka upp hundstoppen och även hinna gå igenom provet tillsammans med Sverker Olausson som dömer en av rutorna. När vi är klara tar vi oss till Magnus som bor ett stenkast därifrån (nästan ) och packar in båten och allt annat som ska med på lördag. Maria och jag övernattar hos Magnus som erbjudit oss husrum. Jättetrevligt! Men väldigt praktiskt också: Vi tre lär ju ha ett och annat att prata om inför lördagen och kan hjälpas åt med en del sista minuten-grejer som behöver fixas.

På söndag ska jag vara LAT. Försöka ta igen en del sömn, umgås med familjen och gå långpromenad med hundarna. Inte utan att jag längtar dit! Men först ska vi se till att arrangera ett rackarns bra WT såklart!

Avslutar med att lägga in en fin bild på Mocca när hon apporterar kanin på Sparreholmsprovet där vi knep ettan. Tack snälla Peter och Jill för bilderna som jag fick idag!

Foto: Raneryd

G2-träning

Idag åkte jag och Mocca hem till Katarina, utanför Grillby, på träningsträff med G2-orna. Vi har bestämt att träna varje onsdag under hösten – trevligt! Anita hakade också på, tillsammans med Mondi, och vi turades om att ”köra hund” och vara funkisar åt varandra. Fantastiskt bra träning! Ser verkligen fram emot att få träna regelbundet med det här härliga gänget!

Idag körde vi dubbelmarkeringar på land och på vatten och avslutade efter en trevlig fika i solen med en klassiker: enkelmarkering följt av en enkelmarkering som plockas bort när hunden vänder sig bort, istället göms en minidummy eller boll i det invittrade området. Mondi fick några enkelmarkeringar på land och vatten och pausade sen i bilen när vi andra körde sista övningen. Kul att se lilltjejen i arbete, hon var jätteduktig!

Alla hundarna jobbade fint idag, men särskilt roligt var det att se Katarinas Alliz som tränade med vilt, medan vi andra använde dummisar. Från att tidigare ha nobbat vilt greppade hon nu allt snabbt och effektivt, drog raka spåret till K och hoppade nästan upp i famnen på henne för att lämna av. Det var så kul att se! Jag blev riktigt rörd eftersom jag vet vad Katarina har jobbat med detta, både med vilt och med avlämningar. Härligt! NKL-start nästa, utan tvekan!

Mocca jobbade riktigt bra, både på land och i vatten. Är väldigt nöjd med hennes markeringsförmåga. På land skickade jag på en utlagd boll bakåt innan hon fick ta in markeringarna. Hon har lite skendräktighetsoro + gnissel kvar så jag vill inte dra upp henne för mycket med direktmarkeringar, utan i stället belöna bakåt innan jag skickar. Hon spikade markeringarna, trots att hon först jobbade bakåt, så minnet är det inget fel på. Hon jobbade riktigt bra på vattnet också, vilket var skoj. Det gav mig ju lite huvudvärk i början av sommaren, innan vi fick till det, så det är härligt att se vad fint hon jobbar nu.

På den sista övningen började hon bli trött och var lite ofokuserad och låg inte kvar så bra i området när apporten var gömd. Dessutom var det lite besvärligt med en kraftig sidvind som gjorde att vittringen spreds åt sidan. Vi bestämde att jobba vidare med den typen av kluriga övningar på kommande träningar, men då ska vi inleda med den när hundarna är pigga i skallen och förhoppningsvis koncentrerar sig bättre.

Tack alla för en jättetrevlig dag!

G-rapport

Nu har det gått en vecka sen Mocca fick sin sista dos med Galastop så jag tänkte rapportera dagsläget. Innan vi började med G. var hon otroligt gnällig och rastlös, kunde knappt vara still inne, bäddade och stod i och konstrade med maten. Till sist ville hon inte äta alls, plus att hon blev väldigt tuff i lekarna med Musse. Idag är hon tyst och lugn inne, har slutat bädda, och hon äter sin mat med god aptit igen. I leken är hon fortfarande rätt ”på”, men söker inte kontakt på det där provocerande sättet som tidigare.

Däremot är hon otroligt taggad när vi tränar. Maken till arbetsglad hund har sällan skådats! Hon jobbar som en furie, vill aldrig sluta jobba verkar det som. Men om det är en effekt av medicinen och att hormonerna åkt berg och dal-bana, eller om det mest beror på att jag jobbat som en galning i ett par veckor och nästan inte hunnit träna hundarna, det ska jag låta vara osagt. Troligast är kanske att båda sakerna spelar in.

Kontentan är i alla fall att jag är jätteglad att jag behandlade med Galastop. Det kommer jag definitivt att göra efter nästa löp också.

Trevlig träning

Igår stack jag till UBK och träffade Kattis och hundarna en stund. Jätteroligt att ses! Vet inte när vi träffades och tränade sist, men det var nog i slutet av våren. Soya har varit otroligt otursdrabbad i år, både av skador och av sjukdomar, så någon träning har inte varit tänkbar. Desto roligare nu att kunna ses och träna igen! Vi började med att gå en sväng, rastade av hundarna och lät dessutom Mocca och ”moccasinen” Axxa leka en stund. De är ju släkt våra tjejer: Moccas farmor Ropehall Libra of Cynhinfa är Axxas mormor. Rätt kul att kolla in deras stil, som är väldigt lika: först en låg profil, lite krypig och väldigt försiktig. Efter några sekunder började svansarna vifta samtidigt, ungefär som om de sa: okej, du verkar ju rätt sjysst, ska vi leka? Och sen blev det värsta racet, oj vad de busade och hade skoj! Axxa som inte träffar så många andra hundar än ”moster” Soya därute på landet mår jättebra av att lära känna fler hundar. Och Mocca, ja hon blir ju glad som en lärka när hon ÄNTLIGEN hittar en jämlike som är lika leksugen som hon själv! Tant Musse är ju liksom inte av samma kaliber…

Efter promenaden fick Musse och Axxa vara i bilarna medan vi tränade Soya och Mocca en kort stund. Soya är jätteduktig, men just nu otränad eftersom hon varit sjuk så mycket så vi la upp en övning som inte var alltför knepig.

Först förberedde vi 2 linjetag ute på vallen, ca 50-60 meter, medan hundarna såg på. Jag gick iväg och satte ner två vita käppar, vittrade in och gömde en boll vid varje pinne. Gräset var högt och tjockt så de var tvungna att ligga kvar och jobba med näsan för att få vittring. Sen knallade jag in i skogsdungen bredvid och började med att kasta en vit dummy som Soya fick ta in. Dold kastare och dolt nedslag men halvt om halvt synligt kast inne bland träden. När hon tagit in den kastade jag en ny markering på samma ställe som Soya markerade, men istället för att ta in den vände Kattis och skickade på ett linjetag. Medan hon gjorde det plockade jag upp dummyn och gömde en tennisboll. När linjetaget var inne skickade Kattis på minnesmarkeringen inne i skogsdungen (den gömda bollen). Och slutligen fick Soya ta in det andra linjetaget. Sen bytte vi så att Mocca fick göra samma övning.

Båda hundarna jobbade riktigt fint. Soya jobbade i bra tempo och med fin motivation. Låg framför allt kvar jättefint i området på den gömda bollen i skogen och hittade bollen väldigt snabbt. Jättesnyggt! Soya är otroligt följsam och lättstyrd så det är inga problem att ”välja bort” en markering och istället gå på ett linjetag. En egenskap som är guld värd!

Mocca jobbade i ett högt tempo, men med stort fokus. Började med att spika markeringen inne i skogen, efter att ha markerat det andra kastet gick hon spikrakt på det första linjetaget och hämtade bollen, spikade därefter den gömda bollen inne i skogen på minnesmarkeringen, och avslutade med att spika det andra linjetaget och ta in boll nr 2. Härligt!

Både Kattis och jag var jättenöjda med våra hundar och blev otroligt peppade av att träna ihop igen! Vi siktar ju båda på att starta i ÖKL nästa år så nu ska vi försöka ses lite mer regelbundet och hjälpa varandra med sånt som är svårt att träna på egen hand, som exempelvis markeringar.

Tack för en trevlig kväll, vi ses snart igen!

Brunnsholm

Nu har jag lagt in lite bilder från gårdagens ÖKL-ruta på Brunnsholmsprovet, de finns här.

Upplägget i rutan var så här: Först en inledande transport med lösa hundar efter skytt. Därefter började hund 1 med en dirigering. Hund nr 2 fick en dubbelmarkering. Skott och kast skedde medan hund 1 var på väg in med dirigeringen. Därefter bytte ekipagen så att hund 2 fick dirigering och hund 1 dubbelmarkering. Efter det blev det transport till söket, ca 80 m djupt. Strandnära terräng med flera vegetationsbyten: vid utskicket betat gräs, sedan högt strandgräs, vass, öppet vatten och slutligen vassruggar där det låg en del vilt. En bergknalle till höger om utskicksplatsen skymde sikten för förarna så när hundarna drog iväg till höger syntes de inte längre. Efter söket blev det en ny transport till vattnet. Den ena hunden fick en vattendirigering ut till en vassrugge, den andra fick en dubbelmarkering en bit bort. Sen bytte de med varandra. Därefter var det klart.

I mina ögon var provet ganska rakt och okomplicerat, även om söket var rätt klurigt, både för förarna och hundarna. En lurig sidvind bidrog till knepigheterna, men det kräver också en del rutin innan hunden har lärt sig att hela tiden jobba vidare när det är många terrängbyten. Och det kräver is i magen hos föraren att bara stå och vänta medan hundarna försvinner ur sikte långa stunder.

En jättetrevlig dag med trevligt sällskap. Till Brunnsholm åker jag gärna igen, både för att starta och för att vara funkis!

Avslutningsvis: stort grattis till Björn och Smilla som tog ett tredjepris i sin debut i ÖKL! Extra kul eftersom de tog ettan i NKL för bara några veckor sedan, i Sparreholm. Imponerande! Grattis också till Märta och Jim som knep ett tredjepris med mersmak i nkl på söndagen och till Freddan med Knox som blev dagens bästa hund i samma ruta.

Skickar också ett jättestort grattis till Moccas halvsyrra Speja och matte Maria som tog 1 hp i NKL i Piteå igår. Härligt!