Drevdrottningen slog till igen!

Grattis Jörgen och Valsa (Hvarsta Hvalza) till tredje ettan och SJ(d)CH idag! Vad duktiga ni är! Vi ser fram emot att få smaka championatkakan, den lär väl bli något alldeles i ”taxväg”, antar jag?

G2-träning

Idag tränade jag och Mocca med G2-orna igen. Som vanligt en jättebra och trevlig träning! Vi var på samma plats som de senaste gångerna, men idag körde vi långa dubbelmarkeringar. Inte helt lätt visade det sig. Terrängen (risigt, kuperat hygge), avståndet (förlängde successivt till ca 100 m), bristande rutin (vi har mest kört enkelmarkeringar hittills) och en lurig sidvind gjorde det hela ganska svårjobbat.

På 100 m fick Mocca lite problem. Hon gick ut tillräckligt långt, men tappade fokus och höll inte linjen utan landade ungefär mitt emellan de båda apporterna och började ringa. Och det är ju ”nono!” när man tränar markering. Så jag kallade in och kortade ner avståndet lite, till kanske 80-90 m. Valde också enkelmarkering eftersom jag ville vara säker på att hon skulle lyckas. Då gick det bra. Kontentan av dagens träning är att vi ska jobba mycket med riktigt långa och knepiga markeringar, både enkla och dubbla.

Alla hundarna blev lite ”trötta i hjärnkontoret” när de hade gått på flera långa, jobbiga markeringar och var inte lika fokuserade längre. Så vi stoppade in dem i bilarna en stund och tog en fikapaus.

Sen gick vi tillbaka till hygget. Tanken var att se om hundarna fixade en lång dubbel när de fått vila en stund. Men på väg till hygget såg jag att Mocca haltade på vänster fram så hon fick ta det lugnt och träna passivitet, medan jag var skytt åt de andra. Mocca var lugn och tyst där hon satt lös en bit bakom mig. Några meter ifrån de andra, men nästan på linje med de som skickade. Trots det rörde hon inte en fena när de andra hundarna gick iväg eller kom in för att lämna av. Vilken stadga hon har min flicka! Den är verkligen outstanding.

Hältan verkar inte så farlig, troligen en lättare vrickning. Ingen av oss såg när det hände och det syns inget nu ikväll, men vi tar det lugnt imorgon och ser hur det utvecklas.

Glögg!

Mörkt. Kallt. Ruggigt. November. Visserligen några veckor kvar till advent, men man kan alltid pigga upp tillvaron med ett glas glögg. Härmed kan avslöjas att vi just nu njuter av årets första glögg. Jättegott! Självklart gör vi vår egen glögg, Systemets är inte alls lika god. Här är receptet (som kennelmammor och andra finsmakare inte kan motstå):

1 påse glöggkryddor (från ICA eller COOP)

1 dl socker

75 cl vin (ta inget skräpvin!, ju godare vin – desto godare glögg)

värm till 80 grader (se upp så det inte kokar), låt stå en timme, sila bort kryddorna. Drick och njut!

Skål alla vänner!

Vila och grundträning

Efter förra veckans hundaktiviteter (träning onsdag o fredag, jakt lördag) har vi tagit det lugnt några dagar och vilat upp oss. Ja, jag jobbar förstås, men hundarna har fått en paus från träningen. Lugna skogspromenader har stått på programmet söndag-måndag. Idag är det ungefär samma program, men i morse tog jag med mig en tennisboll och körde lite lätt grundträning med Mocca. Musse fick gå på några bollmarkeringar, vilket hon uppskattade. Båda vovvarna verkade nöjda efter promenaden.

Med Mocca ägnar jag mig just nu åt att förlänga avstånden på linjetagen: droppar ibland en boll medan hon ser på, vänder sedan om och går en bit (idag ca 60-70 m), innan jag vänder om och skickar på ett linjetag. Idag körde jag så på morgonen och gick förbi en gång till på em och då gjorde jag samma övning, fast då fick hon inte se när jag la ut bollen. Hon jobbade lika bra båda gångerna: sprang fruktansvärt snabbt, rakt in i målområdet som låg i skogskanten. Bollen hade jag droppat i diket för att låta henne gå förbi och sedan stoppa och lägga på närsök, det gick kanon!

Tanken är att använda ett par ställen där jag kan förlänga ordentligt så jag kan jobba in riktigt långa avstånd med henne. Ut, höger och vänster tränar jag för sig, innan jag successivt bygger ihop dirigeringen. Mocca är följsam och lättstyrd så det handlar framför allt om att (på sikt) styra henne precis dit jag vill på riktigt långa avstånd. Inte dit hon kanske tror att hon ska, t.ex. där hon varit och hämtat en markering alldeles innan. En viktig del av träningen är förstås att träna mig själv i att tänka på vind och andra förhållanden när jag förbereder ett moment – får hon vind på apporten för tidigt blir det ju ingen dirigeringsträning. Knepigt, men skoj!

Vi jobbar också med dirigering i närsöket. Jag väntar tills Mocca är en bit före på promenaden, då slänger jag en boll 2-3 meter framför mig. Rakt framför mig om terrängen medger så att bollen är dold, annars precis intill stigen om vi t.ex. går i skogen. Sen kallar jag in, blåser stopp så hon stannar strax innan bollen. Därefter varierar jag med att bara blåsa närsökssignal (om bollen ligger väldigt nära henne) för att få henne att slå ner näsan och leta där hon står. Alternativt så lutar jag mig lite lätt åt hö eller vä för att se att hon är med åt vilket håll hon ska gå, innan jag blåser närsökssignalen. En tredje variant är att jag lutar hö/vä eller tar ett litet kliv bakåt och sedan lägger på ett handtecken + närsökssignalen.

Mocca verkar gilla närsöksträningen – svansen går som en propeller medan hon rotar runt efter bollen.

Tanken är förstås att bygga ihop närsöket med riktigt långa linjetag. Och sedan långa linjetag/stopp/dirigering/stopp/närsök. Så småningom kommer jag att lägga till invittrade områden som hon måste passera på sin väg när jag dirigerar. Och ännu längre fram ska hon kunna passera ”nej-apporter” när jag dirigerar. Men till den nivån har vi såklart en bra bit kvar.

Imorgon blir det lite ”fart och fläkt igen”, då ska vi träffa G2-orna och träna. Skoj!

Grattis!

Stort grattis till duktiga Agnetha och Kiwi (T. Blackwood) som blivit godkända i KKL! Härligt jobbat tjejer!

Kiwi på Brunnsholmsprovet i september.

Jaktpremiär!

Mocca med fasan i våras. Foto: Rolf Sävström.

Vilken dag vi har haft, Mocca och jag! Upp i arla morgonstund, frukost och snabb rastning. Mörkt och duggregn ute, men hela 7 plusgrader och vindstilla! Klart bättre än 1,5 och snöglopp som det var häromdagen. Vid 7-tiden susade vi iväg till dagens fasanjakt. Kennelmamma Anita ansvarade för apportörsgänget, inalles ca 15 pers med ett tjugotal hundar. Säteriets yrkesjägare Petter ansvarade för jakten och drevfolket. Värdparet Katarina och Robban deltog i jakten och höll dessutom i arrangemanget, med lunch och fika m.m. En otroligt trevlig och givande dag! Vad mycket vi har lärt oss, Mocca och jag. Och vilken sjutusan till jakthund jag har!

Vi jagade av fem såtar, tre före lunch och 2 efter. Jag var ”praktikantapportör” och hade Jörgen som mentor och stöd. Jättebra! Enda gången han lämnade oss en liten stund (sprang iväg med skott till skyttarna) damp det såklart ner en fasan 15 meter framför oss! Ingen mer än Mocca och jag hade markerat den – och fågeleländet såg ut att leva! Tja, det var bara att skicka den nyblivna fasanmissilen (som hade apporterat några skammade fåglar utan problem). Hon for in i det höga gräset i diket, plockade fågeln och kom in och lämnade av. Bra jobbat, sa kennelpappan som tyckte jag hade fattat rätt beslut när han var ur sikte. Skönt!

Ganska snabbt fattade Mocca att hon inte behövde ha koll på vareviga pippi som drog förbi tätt över oss (massor av uppflog i varje såte), utan att en träffad fågel rör sig annorlunda och seglar mot backen. Så då började hon markera de som var träffade istället. Perfekt! Vid ett tillfälle, precis när hon skulle lämna av, damp det ner en ny fågel, kanske 1o meter bakom henne. Jag såg den falla, men var beredd att ta emot den hon hade. Då stannade hon precis framför mig, med halvt bortvänt huvud och den skammade fasanen i ett fast grepp. Hon höll hårt i fågeln och jag fattade inte varför hon inte ville lämna den i hand. Men – pling! – så insåg jag att hon inte släppte fågeln eftersom hon markerade en ny! Så fort hon noterat var den gick ner vände hon sig om och lämnade i hand, lika fint som vanligt. Efter att ha pratat med Jörgen förstår jag att den egenskapen är medfödd och oerhört värdefull. Hon markerar det hon ser falla, även om hon har en fågel i munnen, för att memorera om hon kommer att skickas på nytt. Duktig tjej! Medan jag, mitt nöt, koncentrerar mig på fågeln i hennes mun (som ju hölls i ett fast grepp) istället för att göra som Mocca: markera den fallande fågeln för att kunna skicka på nytt. Snacka om amatörmässigt! Nåja, jag var ju med för att lära och just där lärde jag mig onekligen ett och annat….

Som bakapportörer (vi stod inte i främsta linjen, nära skyttarna, utan längre bak) hade vi det lugnare, men lite het på att hämta var hon allt, min pingla. Generellt jobbade hon otroligt bra. Hon fick hämta både döda och skammade fåglar som flaxade med vingarna. Men då tog hon bara ett litet fastare grepp om fågeln. Den första skammade tappade hon, men drog snabbt iväg efter den och fångade den igen. Där lärde hon sig att hon måste hålla lite hårdare och sen tappade hon ingen fler. Jättefina avlämningar också, hon bjöd upp varenda fågel. Var dessutom följsam och styrbar under pågående skytte och medan andra hundar apporterade: hon tog både stopp och dirigering, in i högt gräs efter en fågel som Jörgen trodde var påskjuten. Men den visade sig vara oskadad och pinnade iväg så jag blåste inkallning. Mocca avbröt jakten direkt och kom tillbaka. Jörgen blev lite lätt impad där. Skämt åsido: Härligt att det gick så bra och att hon inte tappar sin fina följsamhet, trots den extrema retning som en jaktsituation innebär

En enda fågel missade hon: en fasantupp som damp ner och såg stendöd ut så jag noterade den och tänkte att vi tar in den sen, och vände mig framåt igen, mot skytten. Men plötsligt for den upp och började springa – en runner! Åsa, skicka Mocca!, säger plötsligt Jörgen bredvid mig. Va, ska jag skicka?! svarar jag, trögtänkt som en alzeimeråldring, men får av kopplet. Det tog inte många sekunder innan Mocca var framme vid löpan, men då var ju fågeln redan borta. Hon började ringa jättefint, tog löpan och for in i åkerholmen efter fasanen men den hann tyvärr få för långt försprång så vi fick ta den på eftersöket istället. Hade jag skickat lite snabbare tror jag hon hade fixat den med. Nästa gång ska jag kolla fåglarna som dimper ner lite noggrannare innan jag vänder mig om….

Min härliga hund! Hon gjorde ett strålande arbete idag. Visst blev hon trött mot slutet, men hon höll ihop hela dagen och jobbade jättefint, rakt igenom. Några pip hördes av och till, men ganska diskret. Större delen av tiden var hon tyst.

Nu ska vi vila upp oss och ta det lugnt ett par dar. Men oj, vad roligt det var! Jag håller verkligen tummarna att vi kommer med på fler jakter så småningom.

Tusen tack, Anita och Jörgen, för en fantastiskt trevlig dag! Är så glad att jag fick vara med.

Jakträning och hundpartaj

Idag fyller Musse 6 år! Hipp hipp hurra för världens allra finaste bruna flicka!

Lovisa och Frida bakade kakor till henne igår kväll: ungefär samma ingredienser som i vanliga småkakor (fast mindre socker) + krossat levergodis som fyllning. När kakorna gräddades luktade det vaniljsocker OCH lever i hela kåken. Urk…. Fast hundarna älskar sina kakor så det var tydligen ett toppenrecept vi hittade!

Dagen inleddes annars med en tripp till Vänge och jaktträning hos Helena Lindström. Idag var det jag, Ellis och Märta som kursade. Det blev en kanonträning, hundarna jobbade så otroligt bra!

Vi började med knepiga markeringar inne i tät sumpskogsterräng med mycket fallna/döda träd osv. Vi gick på linje medan Helena sköt och kastade. Ibland syntes kasten, ibland inte. Hundarna kunde mellan varven bara hörselmarkera. Detsamma gällde oss förare. Ibland smög hon ut en dold dirigering som vi skulle ta in istället för en markering. Jättenyttigt! Sen gick vi ut ur skogen och ställde oss i skogskanten med en gles granplantering framför oss, ca 60-70 meter djup, därefter en trädbevuxen knalle. Till höger en plöjd åker och 60-70 meter bort en ny knalle där vi hade ett målområde. Dit skickade vi på linjetag, rakt över den plöjda åkern, och fick alltså med diverse terrängbyten. Vi körde mycket med störningsapporter: två hundar markerade, en går på linjetaget, den andra skickas på markeringen när linjetaget hämtats in. Vi testade också dubbelmarkering på linje: en kortare (30-40 meter) som sköts först och landade i granplanteringen, en längre (70-80 meter) som sköts sist och landade uppe på knallen. När vi skickat på dubbeln blåste vi stopp vid första markeringen, lät hunden ta in den. Sedan skickade vi på den långa markeringen, rakt över det första området och sedan upp på knallen. Även här blev det några terrängbyten.

Mocca jobbade otroligt bra idag! Hörselmarkerade utmärkt och plockade in dolda/halvdolda markeringar och linjetag inne i skogen. Gick med fullt tryck på långa linjetag, rakt över åkern, även efter störningsapporter. Tog stoppsignaler direkt och spikade båda markeringarna när hon fick en dubbel på linje. Hade inga problem med terrängbyten. Samtidigt var hon tyst, följsam, stadig och varvade inte upp ett dugg utan var lika cool hela träningen igenom. Härligt!

Efter träningen åkte vi hem till mig, fikade och hade hundkalas! Musse, Mocca, Jim, Frans, Extra och Miss B (Benelli) smaskade i sig födelsedagstårta och kakor i trädgården. Tårtan var egentligen en bakelse med våmburgare i botten, därefter en klick vispad grädde, lite strimlad skinka + några bitar godis. Jag tog inte tid, men det var svårt att hinna med och fota innan kalaset var över. Musse fick ett litet gosedjur av Märta och en påse ”gott och blandat” av Ellis (om Mocca är snäll så får hon kanske smaka… .

Musse öppnar paket och tränar sig i självbehärskning… väntar på tillåtelse att äta sin tårta!

Vi tvåbeningar åt mackor och därefter kladdkaka med grädde och hallon till kaffet. Inte helt fel det heller. Tack för en trevlig dag, allihop!

Nu ska jag snart packa. Imorgon ska nämligen jag och Mocca  på fasanjakt! Oj, vad det ska bli skoj! En rapport kommer förstås så småningom.

Önskar alla bloggläsare en riktigt skön helg!

Ruggig onsdagsträning

Brrrr, idag var det ruggigt värre på träningen med G2-orna. Det blåste svinkallt och snöflingorna yrde i luften mellan varven. Men hundfolk är ju byggda av segt virke så vi tränade förstås som vanligt ändå! Idag fortsatte vi jobba på samma hygge som förra veckan och mot samma målområden, men Speys, Mocca och Extra som var med då fick inte se när vi gjorde i ordning målområdena och gömde tennisbollar. Silke och Alliz som inte var med förra veckan fick däremot sitta och titta på.

När tennisbollarna var ordentligt gömda turades vi om att skicka. Vi som varit där tidigare började med att skicka på varsitt linjetag, till varsitt område, för att inte hundarna skulle ha hjälp av att se någon annan hund jobba. När alla hundarna varit i samtliga områden la vi till en störning (skottapport) i samband med skicket. Vi avslutade med att jobba på linje och lät hundarna hämta några skottapporter i den ruffiga terrängen på hygget.

Mocca jobbade på riktigt bra. Hade inga problem att gå på dolda linjetag, tog stopp, hö/vä-dirigering och närsökstecken och hade ett ganska ok närsök (fast vi ska fila vidare på det så uthålligheten blir ännu bättre). Hon höll sig riktigt bra i de invittrade områdena och var lätt att styra tillbaka de gånger hon svajade ut lite. Störningsapporterna hade hon inte heller något problem med, utan jobbade lika fint på linjetag och närsök som tidigare. Markeringarna plockade hon också in, men vi ska jobba mer med långa och knepiga markeringar framöver. Det märks att markeringar är det vi lagt minst krut på de senaste månaderna. Just nu är hon aningens kortsprungen, men med lite mer träning så kommer det att fixa till sig.

Efter träningen susade vi hem till Katarina (vi är ju på hennes mark och tränar på onsdagarna) och fikade inomhus i värmen. Otroligt skönt! Att sitta ute och fika i snålblåsten och kylan lockade inte direkt… Tack Katarina!

Äntligen lite sol

Ja, faktiskt! Det är annars typiskt grått novemberväder för det mesta. Men idag tittade solen fram och det blev riktigt fint. Lite kallt i vinden, men härligt ändå. Gick en sväng neråt sjön med hundarna och njöt av ljuset och höstfärgerna. Inte så mycket löv kvar på träden visserligen, men varma färger på backen där löven samlats och klarröda rönnbär på kala grenar. Fint!

Hundarna har haft det lugnt några dagar. Jag har inte haft tid att träna eftersom jag har haft för mycket jobb. Men imorgon ska vi iväg på onsdagsträning med G2-orna igen. Skoj!

Mocca, nästan 20 månader gammal (”fyller” imorgon).

Träning med Jens Palmqvist

Här är några övningar som vi körde på träningen i lördags. Och för den som vill se hur det såg ut finns lite bilder i Susannas galleri (dag 2).

Samling, genomgång. Alla 8 ekipagen ställer upp på linje, mitt emot Jens. Han ber oss lämna hundarna sittande och gå ett par meter fram och ställa oss med ryggen mot hundarna. ”Lär er att lita på era hundar” är budskapet. Vi står kvar med ryggen mot hundarna i 5-10 minuter under Jens genomgång.  Jag vänder mig inte om en enda gång, bestämmer mig för att Mocca kommer att sitta kvar. Om hon inte gör det lär någon säga till, eller så kommer hon knallande till mig. Visst satt hon kvar, stadig som berget. Och helt tyst. Särskilt roligt eftersom flera av de andra hundarna var lite oroliga, vilket krävde insatser av deras förare.

Walkup + linjetag. Vi ställer upp på linje. Jens börjar med att lägga ut två dummisar några meter bakom oss. Sen går vi på linje, Jens i mitten av linjen till att börja med. Efter ett tag börjar han röra sig utåt kanterna. Han har förberett tre vita dirigeringskäppar, på linje mitt ute på åkern, ca 20 meter mellan varje käpp. Vi går mot käpparna medan Jens skjuter och kastar dummisar, totalt sex stycken, 2 vid varje pinne. Varje gång han skjuter stannar vi så hundarna får markera. Sen fortsätter linjen. När jag och Mocca passerar mittenpinnen ligger en dummy på marken, precis intill hennes tassar. Hon kikar på den, men gör ingen ansats att vika av utan följer fint med vid sidan. När linjen passerat pinnarna får vi vända om och markera bakåt när skott och kast kommer. Till sist stannar linjen, vi vänder om och står vända mot pinnarna. Avstånd ca 60 meter. Sen ska vi skicka på linjetag. Då och då blir det diskussion kring handling, problemlösning osv. så det dröjer rätt länge innan alla hundarna har fått hämta varsin apport. De två sista hundarna skickas på apporterna längst upp, de som placerades ut innan linjen började röra sig. Svårt!

Walkup med två linjer – bollmarkeringar. Två linjer med fyra ekipage i varje som rör sig framåt åt samma håll, ca 50 meter mellan linjerna, medan Jens som går i mitten skjuter iväg tennisbollar med racket. Växelvis till ena linjen, växelvis till den andra. När boll kommer stannar respektive linje. Varje linje jobbar självständigt, en i gruppen är ”chef” och håller ordning på vem som ska skicka och när linjen ska starta/stanna. Bollar kommer både framför och bakom linjen så det gäller att vara på hugget och vända om snabbt och låta hundarna markera – och se till att markera själv!

Minnesövning. Varje grupp med 4 ekipage får markera ett antal tennisbollar som Jens skickar iväg. Framför, åt sidorna, bakom. Nära och längre ut. Vad han inte berättar i förväg är att vi ska memorera hur många för snart ska vi ta in allihop…. En självklarhet naturligtvis, men vi är ännu för mycket av noviser för att inse vad som komma skall och missar att räkna! Att han dessutom droppar ett par bollar bakom ryggen på oss när vi vänt om för att markera ett kast, det gör han bara för att jäklas! Strax innan, när jag stod och glodde på Extra som jobbade på en boll bakåt, påpekade han att man inte slutar jaga framåt bara för att en hund skickas bakåt… Så jag var snabb som tusan att vända tillbaka och hann precis se när han droppade en av bollarna! Vi fick in 6, trodde det var 7 totalt eftersom vi sökte en boll som vi inte hittade, men fick veta att det var 8. Så var det med det!

Markering + linjetag över dike + närsök vid pinne. Se beskrivning längre ner. (under rubriken Sörmlandstripp)

Walkup med två linjer: markering + dolt linjetag. Två linjer går walkup åt samma håll. Grupp 1 till höger, grupp 2 till vänster, ca 20 meter mellan. Längst till höger i grupp 1 går Jens och skjuter skottapporter snett uppåt, till vänster, de landar ca 50-70 meter framför grupp 2. Samtidigt som grupp 2 markerar skottapporten droppar han en boll ca 3-4 meter framför grupp 1. Sen skjuter han ett skott för att skapa en retning för grupp 2. Ett ekipage i grupp 2 ska nu vinkla sin hund 90 grader från skottapporten och istället skicka på det dolda linjetaget till höger. När bollen är inne ska ett ekipage i grupp 1 skicka sin hund på skottapporten uppe till vänster. Svårigheten för grupp 2 är dragningen av skottapporten och att linjetaget är dolt. Plus att den ligger nära den andra gruppens hundar. Svårigheten för grupp 1 är att minnas markeringen, trots att en boll har droppats, ett skott har skjutits och en annan hund nyss jobbade precis framför linjen. När alla fyra ekipagen i grupp 2 fått varsitt linjetag och grupp 1 varsin skottapport bytte grupperna plats.

A-provsträning. Alla 8 ekipage på samma linje i walkup. Linjen stannar när apport skjuts iväg. Två skottapporter, ibland framför och ibland bakom linjen. Medan vi markerar skottapport 2 droppar Jens en boll 3-4 meter framför sig. Därefter skjuter han ett skott för att skapa en retning. Vi jobbar från höger till vänster. Ekipaget längst till höger får börja och välja vilken av de tre apporterna som ska tas in. Ekipage nr 2 från höger får sedan välja bland de två som återstår. Ekipage 3 från höger får ta in den som återstår. Om någon inte hittar el. gör ett graverande fel går apporten över till nästa ekipage på tur. Medan vi tränade fick vi korta ner/förenkla om vi ville och även ta hjälp av Jens för att lösa uppgifterna (öka retningen med skott osv). Efter att ha tränat en stund körde vi samma upplägg, men i tävlingsform. Nu åkte man ut om man missade eller gjorde ett graverande fel.