Solig träning bland flygplan o mygg!

Idag var jag på en heldagsträning för Sören Norén och Helena Lindström. Det var kuperade, jättetrevliga marker i ett f.d. sandtag, precis intill Arlanda flygplats. På morgonen var det nära noll, dimmigt och en kall vind. På eftermiddagen strålande sol, nästan vindstilla och rejält varmt. De första myggen kläcktes tydligen idag för vi blev riktigt omsvärmade mot slutet, isch!

Vi var indelade i en NKL- och en ÖKL-grupp, jag och Mocca ingick i den senare. Vi började dagen med ett träningspass för Helena och avslutade med ett eftermiddagspass för Sören. Med Helena blev det momentträning av diverse slag: ganska långa linjetag mot målområden, därefter gömda bollar halvvägs som skulle tas in. Sedan utökades svårigheterna med störningsmarkeringar, skick över invittrade områden (de tidigare närsöksområdena) och dubbelmarkeringar på linje där den närmaste (först skjutna) skottapporten skulle hämtas in först, innan bumperapporten som sköts sist och längre ut togs in. Kluriga, men riktigt roliga övningar! Mocca jobbade jättebra under fm. Gick rakt och fint på linjetagen, fixade sina markeringar, tog stopp och närsökssignal och gick över invittrade områden utan problem. Men momentträning är ju det vi har jobbat med under vintern så det vore väl tusan om hon inte skulle har lärt sig ett o annat vid det här laget! 😉

Efter lunchpausen bytte vi instruktör och tränade för Sören. Nu blev det ett A-provsliknande upplägg. Vi gick på linje bland tallar och björksly, skulle skicka bakåt (mot tidigare kastade apporter och förberedda målområden), åt sidorna och framåt, ofta med dolda nedslag. Allt efter Sörens vilja…. 😉 Jag blev märkbart påverkad av värmen och fick lite hjärnsläpp ett tag. Hade svårt att hålla vissa markeringar när vi förflyttat oss en bit – hur fasen såg den där björken ut nu igen? Det fanns ju tusen andra, exakt lika att välja på. Suck. Mocca som normalt är stensäker på markeringar blev också påverkad av värmen, tappade lite skärpa och var inte lika följsam som hon brukar. Fick till omväxling ha ett litet ”utvecklingssamtal” kring vikten av att lyssna på stoppsignaler. 🙂 Och si, trots att hunden såg ut som en våt fläck på marken när matten kom älgande i terrängen för att göra en koppelkorrigering, tog hon därpå en klockren högerdirigering, ett stopp, en närsökssignal och spikade sen tennisbollen under en tall. En boll som de andra trodde låg åt ett  helt annat håll men som jag visste låg under trädet, just den bollen hade jag sett landa där. Kände mig rätt nöjd då, det erkännes, hehe! 🙂

Nu är jag ledbruten i ryggen, rödmosig av solen och gräsligt trött. Men jättenöjd efter en härlig träningsdag i trevligt sällskap!

Har lagt in lite bilder i galleriet om någon är intresserad så finns de här.